Ett märkligt signal dyker upp på himlen
På himlen har det uppstått en ny och anmärkningsvärt regelbunden källa till radiovågor – vars beteende inte alls stämmer överens med befintliga modeller. Objektet har fått beteckningen ASKAP J1424 och sänder ut kraftfulla radiosignaler exakt var 36:e minut. Forskarna har visserligen ett antal hypoteser, men ingen av dem kan ännu förklara samtliga observerade egenskaper.
Vad har astronomerna egentligen hittat?
ASKAP J1424 upptäcktes med hjälp av radioteleskopet Australian SKA Pathfinder, förkortat ASKAP. Det rör sig om en modern antennanläggning belägen i den australiska öknen, konstruerad för att systematiskt söka igenom enorma delar av himlen efter kortvariga och föränderliga signaler.
Objektet tillhör en kategori som kallas long-period radio transients – källor som "blinkar" i radiovågor med extremt långa intervaller, inte i sekunder utan i minuter eller till och med timmar. Det är en förhållandevis ny typ av källa som astronomerna precis har börjat katalogisera.
ASKAP J1424 sänder ut en tydlig radiopuls var 2 147,27 sekund – ungefär var 36:e minut – och gör det med remarkabel stabilitet, dag efter dag.
Den här regelbundenheten antyder ett roterande objekt med ett ytterst kraftfullt magnetfält. Problemet är att kända liknande objekt beter sig något annorlunda, vilket gör att ASKAP J1424 inte passar in i någon befintlig kategori.
EMU-projektet: en kosmisk karta i radio
ASKAP J1424 dök upp inom ramen för ett stort vetenskapligt program kallat Evolutionary Map of the Universe (EMU). Målet med denna himmelskartläggning är att bygga en enorm och detaljerad radiokarta innehållande miljontals galaxer och olika våldsamma kosmiska fenomen.
ASKAP lämpar sig utmärkt för ett sådant arbete eftersom det kan täcka ett mycket större område av himlen än traditionella radioteleskop. Dessutom återvänder det regelbundet till samma regioner, vilket gör det möjligt att fånga upp objekt som tänds och slocknar – precis som dessa långperiodiska radiokällor.
- Stort synfält – kartläggning av enorma himmelszoner på en gång
- Hög känslighet – registrering av svaga signaler som tidigare var osynliga
- Återkommande observationer – möjlighet att följa förändringar över tid
ASKAP J1424 hittades i data från en tio timmar lång observation utförd i början av 2025. Analysen av signalens polarisation – det vill säga hur radiovågornas svängningar är orienterade – fångade omedelbart forskarteamets uppmärksamhet.
Det mystiska pulset: 36 minuters häpnadsväckande regelbundenhet
Det mest förvånande med ASKAP J1424 är inte enbart periodens längd, utan kombinationen av regelbundenhet och pulsens inre struktur. Källan "tickade" var 36:e minut under åtta dagar i rad, utan några synbara avbrott eller variationer.
Till det kommer ytterligare en egenskap som verkligen utmärker detta objekt.
Signalen från ASKAP J1424 är i det närmaste fullständigt polariserad, och polarisationen förändras under pulsens gång: från elliptisk till nästan perfekt linjär.
Ett sådant mönster pekar på ett mycket välordnat och kraftfullt magnetfält, samt en geometri där emissionsstrålen sveper förbi vår siktlinje vid varje rotation. Det påminner om pulsarer – snabbt roterande neutronstjärnor – men skiljer sig på avgörande punkter.
Inga spår i andra våglängder
Nästa naturliga steg var att undersöka om ASKAP J1424 syns i synligt ljus eller i infrarött. Forskarna använde andra teleskop, bland annat för nära-infraröda observationer.
Resultatet? Fullständig tystnad. Ingen uppenbar stjärna eller annat objekt kan kopplas till den här radiokällan. Avsaknaden av en "följeslagare" i andra våglängder försvårar tolkningen avsevärt.
| Egenskap | ASKAP J1424 |
|---|---|
| Pulsperiod | 36 minuter (2 147,27 s) |
| Aktivitetslängd | minst 8 dagar i följd |
| Emissionspolarisation | nästan 100 % polariserad |
| Optisk/IR-motsvarighet | ingen hittad |
| Föreslagen natur | vit dvärg-system eller ny objekttyp |
Är ASKAP J1424 ett system med en vit dvärg?
En av de ledande hypoteserna är att ASKAP J1424 kan vara ett dubbelstjärnesystem där en vit dvärg spelar huvudrollen. En vit dvärg är den extremt kompakta och heta "skelettet" av en stjärna liknande vår Sol, som återstår efter att den röda jättestadiet är avslutat.
I ett sådant system skulle den vita dvärgen ha ett kraftigt magnetfält och befinna sig nära en följeslagare – kanske en vanlig stjärna med lägre massa. Stjärnvinden från den följeslagaren, rik på joniserad gas, skulle kunna interagera med den vita dvärgens magnetfält och ge upphov till intensiv radioemission.
Emissionen från ASKAP J1424 kan bero på tillfälliga processer där plasma från följeslagarens stjärnvind ackreeras mot den vita dvärgens magnetfält.
Ett sådant scenario skulle förklara den starka polarisationen och det periodiska signalmönstret, synkroniserat med systemets eller den vita dvärgens rotation. Frågan kvarstår varför stjärnan inte syns i optiskt ljus – den kan helt enkelt vara för svag eller skymd av stoft.
Eller rör det sig om en helt ny objektklass?
Vissa forskare öppnar för en mer radikal tolkning: ASKAP J1424 kanske representerar en helt ny typ av radiokälla. Under de senaste åren har exempel på så kallade ultralångperiodiska pulsarer och märkliga magnetarer dykt upp och ställt tidigare teorier på ända.
ASKAP J1424 passar in i denna trend och visar att vi, med tillräckligt känsliga instrument och täta himmelssökningar, börjar fånga upp fenomen som inte ens byggarna av äldre teoretiska modeller föreställde sig.
Vad händer nu med forskningen kring ASKAP J1424?
Astronomerna planerar nu längre observationskampanjer av objektet. Det avgörande blir att ta reda på om ASKAP J1424 beter sig på ett upprepningsbart sätt, eller om dess aktivitet var engångshändelse eller uppträdde i slumpmässiga utbrott.
Här kommer projektet VAST (Variables And Slow Transients), också genomfört med ASKAP, in i bilden. Projektets andra fas ska ägna mycket tid åt himmelszoner som är särskilt rika på variabla radiokällor, inklusive det område där ASKAP J1424 hittades.
- Längre radioobservationer med ASKAP och andra instrument
- Djupare bilder i infrarött och synligt ljus
- Jämförelse med andra kända långperiodiska radiokällor
- Modellering av magnetiska processer i vit dvärg-system
Ju fler sådana objekt som hamnar i katalogerna, desto lättare blir det att avgöra om ASKAP J1424 är ett ensamt "märkligt undantag" eller representant för en större, hittills förbisedd population.
Centrala begrepp förklarade på enkelt sätt
För den som inte följer astronomin dagligen kan de termer som används i samband med ASKAP J1424 låta både främmande och lockande mystiska. Här är en enkel genomgång.
- Radiovågor – tillhör samma familj av elektromagnetisk strålning som synligt ljus, men har mycket längre våglängd. Våra ögon kan inte uppfatta dem, men radioantenner registrerar dem utan problem.
- Polarisation – beskriver hur en våg svänger. När svängningarna är ordnade, exempelvis i ett och samma plan, säger vi att vågen är starkt polariserad. Sådan ordning tyder ofta på mycket regelbundna och kraftfulla magnetfält.
- Transient – ett objekt som inte lyser kontinuerligt i ett visst våglängsband, utan dyker upp, försvinner eller förändras snabbt i styrka. ASKAP J1424 är just ett sådant fall, synligt i radio som en serie pulser.
Ur vetenskaplig synvinkel fungerar varje sådant fall som ett hållfasthetstest av befintliga teorier. Om något inte enkelt passar in i ett känt schema måste teorin kompletteras eller delvis omarbetas.
För den vanliga läsaren är ASKAP J1424 en påminnelse om att radiohimlen är en dynamisk arena full av överraskningar. Radioteleskop som ASKAP fungerar ungefär som en extremt känslig radar som fångar upp kosmiska "tick-tack" vars existens ingen anade för bara några år sedan. Varje ny signal av det här slaget ökar chansen att vi inom de kommande åren kommer att höra om ännu mer häpnadsväckande former av aktivitet hos stjärnor och deras kvarlevor.
