En vanlig svamp med ovanliga proportioner
Hos oss når murklan vanligtvis tre till fyra centimeters höjd – men i Frankrike stötte svampplockare i år på exemplar som översteg tjugo centimeter. Vad ligger bakom dessa rekordfynd, och var ska man egentligen leta efter dessa eftertraktade vårdelikatesser?
Murklan förblir en nästan mytomspunnen svamp för många entusiaster, trots att det varje år dyker upp rapporter om extraordinära exemplar. Fynden kommer oftast från regioner med varmt klimat och kalkrika jordar, där svampens ganska kräsna krav uppfylls. Det handlar nämligen inte bara om "rätt skog" – utan om en kombination av mycket specifika förhållanden.
Mykologer påpekar att murklan dyker upp direkt efter att snön dragit sig tillbaka. Fruktkropparnas säsong sträcker sig vanligtvis från februari till juni, beroende på höjd över havet och lokalt mikroklimat. I lägre och varmare trakter startar säsongen tidigt, medan man i bergen kan stöta på dem ända in på senvåren.
Gigantiska murklor från det franska departementet Gard
I det franska departementet Gard, i trakterna kring orten Arpaillargues nära Uzès, fick svampplockare en rejäl chock i våras. En av dem hittade en murkla på exakt nitton centimeter, och från en yta på bara några kvadratmeter samlade han in över ett kilogram av dessa svampar. Några dagar senare hittade någon annan på samma plats ytterligare ett exemplar – ännu större, hela tjugoen centimeter.
Murklan brukar som sagt växa till tre till fyra centimeters höjd. Exemplar över tio centimeter räknas redan som ovanliga, och bitar över femton centimeter betraktas som absoluta rariteter. Erfarna plockare betonar att storleken inte är allt. I Gard hittade man lokaler där de flesta murklan låg mellan fem och nio centimeter – alltså klart "överstora". Det visar att klimat, jord och vegetation på vissa platser skapar nästan ideala förhållanden för arten.
Forskare vid franska och italienska universitet har länge studerat vilka faktorer som påverkar murklans tillväxt. De framhåller att kombinationen av temperatur, fuktighet och jordkomposition spelar en avgörande roll. Södra Europa med sitt milda medelhavsklimat och kalkrika underlag erbjuder just optimala förhållanden för dessa svampar.
Var man hittar murklan i Sverige och Centraleuropa
Murklan hör till de nyckfullaste vårsvamparna. Den bildar inte lika förutsägbara lokaler som stensopp, och förekomsten beror starkt på vädret. Ändå anger mykologer flera gemensamma nämnare för platser där chansen att hitta den är klart högre.
Tidpunkten på året och höjden över havet spelar stor roll. Experter understryker att murklan visar sig tätt efter snösmältningen. Ju lägre och varmare, desto snabbare börjar säsongen. I bergstrakter inträffar motsvarande temperaturförhållanden med flera veckors fördröjning.
Även jordförhållandena måste uppfylla särskilda krav. Murklan trivs varken i extremt torr jord eller i stående vatten. Den föredrar ett underlag som håller kvar fukt men också leder bort den effektivt. Jorden bör vara rik på kalcium – ofta handlar det om jordar på kalkstensunderlag. Neutral eller basisk reaktion och en delvis sandig, genomsläpplig struktur är idealisk.
- kanter av lövskog på kalkrika jordar
- solbelysta sluttningar och gläntor
- vägkantsbevuxna partier där marken varken är packad eller översvämmas
- platser med god dränering och lätt inslag av sand
- lokaler där snön smälte tidigast och marken värms upp snabbt
- kring dräneringsgravar och gamla åkerrenar
- i närheten av askar och andra lövträd
I praktiken innebär det kanterna av lövskog på kalkrika jordar, solbelysta sluttningar, gläntor och vägkantsbevuxna partier där marken inte är för packad eller översvämmad. Svampplockare bör ägna uppmärksamhet åt lugna, långa vandringssträckor längs skogskanten, ovanför diken, på gamla åkerrenar och längs skogsstigar.
Vilka träd murklan föredrar och varför asken spelar huvudrollen
Murklan växer ganska ofta i närheten av askar. Det trädslaget förser den bland annat med sockerämnen som är särskilt viktiga för svampen. Murklan betraktas nämligen som "sockersugen" – den förekommer ofta i sällskap med sockerrika växter, framförallt askar vars sav innehåller rikliga mängder socker.
Mörkare varieteter av murklan dyker oftare upp nära barrträdbestånd, framförallt gran och tall, även om det inte är någon absolut regel. Forskning vid Mendels universitet i Brno undersökte sambanden mellan murklan och olika trädarter. Man fann att det mykorrhizala förhållandet med askar verkligen ger svampen en betydande fördel när det gäller näringsupptag.
Intressant nog kan murklan bokstavligen "överge" en bra, välkänd lokal om omgivningen förändras alltför mycket. Om några nyckelträd avverkas eller skogskanterna byggs om kan det effektivt driva bort svampen. I stället kan den kolonisera platser som en lekman skulle betrakta som fullständigt värdelösa – gamla pappersupplag, platser med utspilld olja eller industriområden.
Oväntade lokaler – från brända skogar till vedupplag
Murklans mest fascinerande egenskap är dess opportunism. Arten kan dra nytta av plötsliga förändringar i omgivningen. Mykologer beskriver talrika fall där svampen dykt upp på platser som kraftigt störts av människan eller eld.
Välkända är murklalokaler som uppstått i skogar efter nyliga skogsbränder, på platser efter permanenta lägereldar och bålbränning, samt i kanterna av vedupplag där bark och sågspån regelbundet sprids ut. Sådana marker har ofta söndrad förna, förändrat pH och mycket nedbrytande organiskt material, vilket gynnar vissa svamparter.
Murklan utnyttjar ett tillfälligt "fönster" efter en störning av jämvikten – den dyker upp under några säsonger och försvinner sedan när vegetationen stabiliseras. Forskare vid Tjeckiens vetenskapsakademi studerade koloniseringen av lokaler efter skogsbränder och fann att murklan hör till de första svampar som kan etablera sig på sådana ytor.
- skogar efter nyliga bränder
- platser efter permanenta lägereldar
- kanter av vedupplag med bark och sågspån
- marker med söndrad förna
- ytor med förändrat markPH
- lokaler med nedbrytande organiskt material
Murklan från kontaminerade marker – exempelvis jordar genomdränkta av olja eller industriavfall – lämpar sig inte som livsmedel, hur imponerande de än ser ut. Sådana svampar kan innehålla tungmetaller, toxiner och petroleumprodukter. Svampplockare bör undvika att plocka nära hårt trafikerade vägar, gamla verkstäder och soptippar.
Hur man söker murklan på ett klokt och säkert sätt
Även om det franska exemplet gäller ett annat klimat, går många principer att tillämpa i mellaneuropeiska förhållanden. Den som vill öka sina chanser att hitta murklan bör kombinera kunskap om lämpliga lokaler med noggrann väderbevakelse.
I Frankrike tog en ung doktorand i geologi fram papperskartor som visar geologiska typer som gynnar specifika svamparter, inklusive murklan. Det handlar inte om "färdiga svar" med ett nålmärke till närmaste lokal, utan om ett verktyg som hjälper till att förstå var det överhuvudtaget är meningsfullt att börja leta. Kartans skapare betonar att han inte vill ta fram en app – han satsar på papper, handarbete och ett ansvarsfullt förhållningssätt.
Vad bör man fokusera på ute i terrängen? Soliga vårkanter av skog och gläntor hör till de bästa lokalerna. Platser i närheten av askar och lövträdbestånd är också lovande. Jordar med lätt sandinslag, ganska torra på ytan men fuktiga några centimeter ned, är ideala. Områden efter länge utslocknade lägereldar eller gamla vedupplag är värda att undersöka.
Långa, lugna vandringssträckor längs skogskanten, ovanför dräneringsgravar, på gamla åkerrenar och längs skogsstigar har visat sig ge resultat. Murklan växer ofta ensam eller i små grupper, vilket gör det lätt att missa den om man går snabbt eller tittar för högt upp. Experter påminner om att en oerfaren plockare alltid bör kontrollera sina fynd i en atlas, en fotobaserad identifieringsapp eller hos en specialist. Förväxling av murklan med en giftig art kan leda till allvarlig förgiftning.
Varför murklan fascinerar svampplockare – och vad den lär oss
Murklan har flera egenskaper som lockar entusiaster. För det första växer den mycket tidigt, när skogen precis vaknar och andra arter knappt syns till. För det andra räknas den som en kulinarisk raritet – korrekt tillagad hamnar den i såser, fyllningar och restauranträtter. För det tredje fungerar dess oförutsägbarhet som en magnet. Det är aldrig säkert att en fin lokal du hittar i dag finns kvar nästa år.
För många plockare är rekordexemplar som de från Gard ungefär som svampens "Champions League". Även om de flesta nöjer sig med några centimeter höga murklan, ger vetskapen om att svampen under rätta förhållanden kan växa nästan som ett litet majskolv hela jakten en extra spänning.
Murklan lär oss dessutom något annat – uppmärksamhet på detaljer. För att överhuvudtaget se den måste man titta annorlunda än vid höstsvampplockning. Du letar inte efter mattorliknande flockar av hattar, utan efter enskilda, fantastiskt skrynkliga "små träd" som smälter in i omgivningen. Just denna blandning av kunskap om jord, växter och väder – plus ett uns tur – gör murklajakt till en av årets mest tillfredsställande svampliga utmaningar.
