En bergsväg som lurar fler än man tror
Mellan skidorten Saint-Lary-Soulan och stationen Pla d’Adet i Pyrenéerna slingrar sig en krävande och vindlande bergsväg. På sommaren kämpar cyklister uppför den, på vintern gör familjer med skidpåsar och barn på baksätet samma resa.
Många inser inte hur bedräglig sträckan är förrän de är halvvägs upp. Siffrorna ser redan på pappret svåra ut – en genomsnittlig lutning på 8,5 procent med långa partier på 10 till 13 procent – men verkligheten är ännu tuffare än statistiken antyder.
Saint-Lary-Soulan ligger ungefär två timmars bilresa från Toulouse och räknas som Pyrenéernas största skidanläggning. Över 100 kilometer pister, 700 hektar terräng och tre sammankopplade sektorer – Pla d’Adet, Espiaube och Vallon – lockar upp till 10 000 skidåkare per dag under högsäsong. En stor del av dem tar sig dit via just denna enda, branta väg.
Branta serpentiner över Auredalen: hisnande utsikt, obarmhärtig lutning
Uppförsbacken börjar ganska odramatiskt vid en rondell i byn Vignec, precis utanför Saint-Lary-Soulan. Efter några skarpa kurvor försvinner husen nedanför och asfalten klättrar längs bergssidorna ovanför Auredalen. Stationen Pla d’Adet, belägen på ungefär 1 700 meters höjd, dyker plötsligt upp vid krönet – den ser ut som ett enkelt mål, men vägen dit sätter snabbt både bilister och cyklister på prov.
Asfalten löper till stor del över öppna sluttningar. Träd ger skugga bara på enstaka ställen, vilket innebär att cyklister på sommaren inte bara kämpar mot lutningen utan också mot hettan. På vintern väntar ett helt annat paket utmaningar: isiga kurvor, snö som blåser ut på vägbanan och märkbart sämre väggrepp.
Sträckan är bara omkring tio kilometer lång, men med en genomsnittlig lutning på 8,5 procent och långa avsnitt med 10 till 13 procent är det ett verkligt bergstest. Kilometermarkeringarna längs vägen hjälper till att hålla koll – men de räddar dig inte ur ett trångt läge.
Varför den här stigningen plågar cyklister och bilister
Från Vignec till Pla d’Adet är det ungefär tio kilometer och 834 meters höjdskillnad. Det låter tungt redan i teorin, men i praktiken är det värre. De första sju kilometrarna sjunker lutningen sällan under tio procent, med korta sträckor på 12,2 procent och ryck upp mot 13 procent. Det är just därför sträckan har rykte om sig att vara en förstakategorisklättring värdig de största tävlingarna.
Längs vägen sitter skyltar för varje kilometer – de visar hur långt det är kvar till toppen och vilken lutning nästa avsnitt har. Det hjälper med tempoplaneringen, men förändrar inte det faktum att varje skylt vid en snabb vädrörsförsämring kan framkalla en lätt panik: ”så mycket kvar?”
Mitt i stigningen ligger byn Soulan. Det är den första riktiga rastplatsen: en fontän med kallt vatten där cyklister andas ut och bilister kontrollerar bromsarna och sina snökedjor. Därifrån klättrar vägen åter brant, passerar Espiaube och en stor serpentin där en avtagsväg leder mot bergspasset Portet – ytterligare en legendarisk punkt på Pyrenéernas cyklistkarta.
Den sista biten löper med något jämnare profil, men fortfarande högt ovanför dalen. Vid stationen syns skyltar och steler tillägnade cyklisthjältar. Det var just här som Tadej Pogačar i den gula ledartröjan vann en etapp av Tour de France den 13 juli 2024, och namnet Raymond Poulidor påminner om gamla dueller på samma sluttningar.
Bil, buss eller gondol? Så tar du dig bäst upp till Pla d’Adet
För många familjer börjar semestern i en bil packad med väskor, skidor och barn på baksätet. Enligt lokala uppgifter når bilister Espiaube (Saint-Lary 1900) efter nio kilometer och Pla d’Adet (Saint-Lary 1700) efter 11,5 kilometer. Vägbanan håller godkänd standard och trafiken är vanligtvis hanterbar. Problemet är ofta något annat: brist på vintervana och en underskattning av svårighetsgraden, särskilt vid snö och dimma.
- Tidigt på morgonen kämpar bilister med ishalka i skuggan av sluttningarna
- På eftermiddagen kör trötta skidåkare nedför i bländande sol
- Helger tillför stressen av pendeltrafik och bussar som måste manövrera i de trånga kurvorna
- Laddstationer för elbilar finns tillgängliga i samhället och aktiveras med kort
- Bussar med fler än 20 platser omfattas av strikta tidsrestriktioner mellan december och april
- Förbud gäller under eftermiddagsrusningen med obligatorisk parkering i Espiaube
- Åtgärderna syftar till att sprida ut trafiken och minska riskerna på de brantaste partierna
Allt fler gäster väljer att lämna bilen i dalen och byta till kollektivtrafik. För invånare i Toulouse finns erbjudandet Ski Go, som kombinerar busstransport med skidpass. Under en säsong nyttjade omkring 4 000 personer detta erbjudande, vilket motsvarade 70 turer med partnerbussar.
Lokalt finns också pendelbuss mellan Saint-Lary och Pla d’Adet, och en gondolbana för skidåkare och turister direkt upp till stationen. Många väljer just det alternativet för att slippa stressen med serpentinerna och i stället njuta av utsikten över Auredalen från en trygg kabinkorg.
I toppen: skidliv på vintern, tomma betongblock utanför säsong
På vintern pulserar Pla d’Adet som hela Saint-Larycomplexets främsta skidcentrum. Pistmaskiner kör runt vid den övre stationen, skidskolor, butiker och barer är i full gång. För många är det den första kontakten med de höga Pyrenéerna, och det är inte bara panoramat som gör intryck – solen är intensiv på den höjden.
Solstrålarna reflekteras mot snön och ökar expositionen för ultraviolett strålning avsevärt. Sjukvårdspersonal och skidlärare upprepar ständigt samma råd: solkräm med hög skyddsfaktor, bra filterglasögon och täckta händer och nacke. De som struntar i råden återvänder ofta till dalen med solbränd hud och irriterade ögon.
Utanför vintersäsongen förändras bilden dramatiskt. De flesta byggnader är stängda och raderna av lägenhetsblock kan skymma utsikten mot topparna. Sommarturister som räknar med en pittoresk bergsby brukar bli förvånade av den ganska råa betongmiljön.
Det här överraskar besökare på sträckan oftast
Tre typiska misstag återkommer gång på gång. För det första ger sig många bilister iväg utan att ha gjort en realistisk bedömning av väderprognosen. I Pyrenéerna kan förhållandena förändras snabbt: en väg som var torr på morgonen kan vara lokalt isig på eftermiddagen. För det andra saknar familjer i personbilar ofta snökedjor – eller vet inte hur man sätter på dem när snön plötsligt börjar falla.
Det tredje misstaget gäller cyklister. En del behandlar stigningen som en vanlig tio kilometers klättring eftersom distansen inte verkar stor. Redan på de första kilometrarna inser de att det praktiskt taget saknas lättare avsnitt att hämta andan på, och frånvaron av skugga förstärker tröttheten. Det händer att cyklister vänder i Soulan efter att ha erkänt att resten av sträckan överstiger dagsformen.
För ovana bilister och familjer med barn visar sig gondolen ofta vara ett klokare val än att ensam kämpa sig upp längs elva kilometer bergsväg. Det tar bort serpentinstresset och minskar dessutom avgasutsläppen på en bergsled som redan är bullrig nog under högsäsong.
Hur du förbereder dig för att slippa hamna i trubbel
Den som planerar en vintertur med bil bör behandla den här vägen som en klassisk alpin väg: kompletta vinterdäck, kontrollerade bromsar, snökedjor i bagageutrymmet och förmågan att montera dem innan avfärd. Det är klokt att räkna med extra tid för eventuella stopp och snöröjning.
För cyklister är nyckeln lättare utväxling än vanligt och gott om dryck. Fontänen i Soulan är en livräddare mitt i sommaren, men den första biten utan vatten i flaskan kan kännas brutal. Att ge sig iväg tidigt på morgonen är ett smart drag – temperaturen är lägre och biltrafiken glesare.
Den här sträckan rymmer två sidor: den är en vacker utsiktsväg till Pyrenéernas största skidanläggning och samtidigt en seriös utmaning. För en del är det ett sportmål – en ikon känd från Tour de France. För andra ska det bara vara infarten till skidbacken. I båda fallen kan bristande förberedelse snabbt förvandla utflykten till en nervös kamp, men några enkla beslut innan du ger dig iväg kan helt förändra upplevelsen av denna bergsklättring.
