Vi har lyssnat i decennier – men hört ingenting övertygande
I årtionden har vi svept igenom rymden med radioteleskop utan att fånga ett enda entydigt bevis på att andra civilisationer existerar. Men en ny teoretisk analys pekar på en oroande möjlighet.
Avancerade utomjordiska civilisationer kan ha skickat signaler mot vår planet för länge sedan – och vi missade dem helt enkelt. Det behöver inte betyda att utomjordingar inte finns. Det visar snarare hur bristfälliga och slumpartade lyssnare vi är i ett oändligt och brusigt universum.
Vad forskarna egentligen letar efter i rymden
Vetenskapsmän har i mer än ett halvt sekel systematiskt försökt fånga upp spår av teknologiskt avancerade civilisationer utanför Jorden. Projekt som SETI använder ett nätverk av radioteleskop utspridda över hela världen – ändå förblir resultaten frustrerande. Inga övertygande signaler, inga tydliga meddelanden.
Astronomer påpekar dock att frånvaron av bevis inte är detsamma som bevis på frånvaro. Experter inom astrobiologi använder begreppet technosignatur för alla mätbara spår av teknik från en främmande civilisation. Dessa indikatorer kan ta många former och är inte alla lika lätta att upptäcka med dagens instrument.
Radioteleskop vid observatorier fångar upp elektromagnetiska vågor från avlägsna delar av universum. Forskarna letar specifikt efter signaler som inte kan ha uppstått genom naturliga processer – periodiskt återkommande pulser, smala frekvensband eller kodade mönster som påminner om jordens telekommunikationssystem.
- Ovanliga radiosändningar med smalt spektrum
- Laserpulser sända ut i rymden
- Dysonsfärer som omsluter stjärnor
- Kemisk förorening i exoplaneternas atmosfärer
- Konstgjorda megastrukturer som förändrar stjärnors ljusstyrka
- Modulerade optiska signaler
- Förändringar i infraröd strålning som tyder på energiförbrukning
Varför vi kan ha missat utomjordiska meddelanden
Det tidsfönster under vilket vår civilisation aktivt lyssnar på universum är extremt kort i kosmiska mått. Radioastronomin är knappt hundra år gammal och systematiska program av SETI-typ har funnits i ungefär sextio år. Det motsvarar en bråkdel av en sekund i Vintergatans historia.
Stjärnor som vår Sol existerar i miljarder år och planeter kring dem kan hysa liv under enorma tidsperioder. Om en annan civilisation sände ut en signal för tiotusen år sedan har de elektromagnetiska vågorna redan lämnat vårt område av rymden långt innan vi byggde det första radioteleskopet. Forskare vid Massachusetts Institute of Technology har beräknat att sannolikheten för en tidsmässig träff mellan sändning och mottagning är statistiskt mycket låg.
Dessutom har vår detektionsteknik begränsad räckvidd och känslighet. Ett radioteleskop kan bara fånga signaler från en viss riktning och inom ett specifikt frekvensband. Universum erbjuder dock praktiskt taget oändliga kombinationer av riktningar, frekvenser och tidpunkter. Astronomen Frank Drake sammanställde redan på sextiotalet sin berömda ekvation för att uppskatta antalet kommunicerande civilisationer i galaxen.
Hur många civilisationer kan existera i galaxen
Drakes ekvation tar hänsyn till faktorer som takten med vilken stjärnor bildas i Vintergatan, andelen stjärnor med planeter, antalet planeter i den beboeliga zonen och sannolikheten för att intelligent liv ska uppstå. Resultaten varierar dramatiskt beroende på vilka värden man sätter in i de olika variablerna.
Pessimistiska uppskattningar antyder att vår civilisation kan vara ensam i galaxen eller en av mycket få. Mer optimistiska beräkningar medger tusentals till miljoner teknologiskt avancerade samhällen. Astrofysiker vid University of California i Berkeley betonar dock att alla parametrar i ekvationen är behäftade med enorma osäkerheter.
Problemet handlar också om civilisationers livslängd. Om ett genomsnittligt teknologiskt samhälle bara existerar i några hundra eller tusen år innan det förstör sig självt eller övergår till andra kommunikationsformer, sjunker chansen för överlapp mellan två civilisationer i tid och rum drastiskt. Viss forskning antyder att avancerade kulturer kan övergå till mer energieffektiva kommunikationsmetoder som gravitationsvågor eller neutrinostrålar.
Riktade signaler kontra rundstrålning
En främmande civilisation skulle troligtvis inte sända energikrävande meddelanden i alla riktningar ut i hela galaxen. Mycket effektivare är att rikta en smal stråle mot lovande stjärnsystem. Det innebär dock att en utomjordisk sändare måste sikta exakt mot Solsystemets koordinater.
Astronomer vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics har beräknat att en smalt riktad laser- eller radiostråle kan vara detekterbar på tusentals ljusårs avstånd – men bara om Jorden befinner sig direkt i dess bana. Om strålen missar med bara en bråkdel av en grad fångar vi ingenting alls. Sannolikheten för en sådan exakt kollimering är ytterst liten.
Dessutom kretsar Jorden runt Solen, som i sin tur rör sig genom Vintergatan med en hastighet av ungefär tvåhundra kilometer per sekund. Vår position i universum förändras alltså ständigt. En signal riktad mot den plats där Jorden befann sig för hundratusen år sedan skulle idag missa målet med ett enormt avstånd. En utomjordisk civilisation skulle behöva beräkna vår aktuella position med hänsyn till alla gravitationspåverkan.
Hur vi kan öka chanserna att upptäcka en signal
Forskare rekommenderar att bredda spektrumet av övervakade frekvenser och använda mer avancerade algoritmer baserade på artificiell intelligens för att filtrera de enorma mängder data som kommer från radioteleskop. Projektet Breakthrough Listen, finansierat av Yuri Milner, analyserar redan petabyte av information från observatorier runt om i världen.
En annan möjlighet är att bygga teleskop på månens baksida, där de skulle vara skyddade från störningar från Jorden. Kinas observatorium FAST i provinsen Guizhou med sin diameter på femhundra meter är ett av de känsligaste instrumenten i vår tid. Europeiska rymdorganisationen ESA planerar uppdrag inriktade på att detektera biosignaturer i exoplaneternas atmosfärer med hjälp av spektroskopi.
Det betyder inte att vi bör ge upp sökandet. Snarare handlar det om att vara tålmodigare och mer kreativa i metoderna. Kanske passerar en signal just nu förbi vår planet – en signal som vår nuvarande hårdvara inte ens kan känna igen. Hur lite vet vi egentligen om vad universum skulle kunna berätta för oss?
