Imponerar med smaken, men väcker frågor om pris och sammansättning
En fransk konsumenttidning testade nyligen tjugotvå extra jungfruliga olivoljor – och vinnaren kom som en överraskning. Oljan imponerade på smakpanelen, men det finns saker du bör känna till innan du köper.
I maj-numret av den franska konsumenttidningen utvärderade experter tjugotvå extra jungfruliga olivoljor tillgängliga i vanliga butiker. På prispallen hamnade en flaska från ett exklusivt privat olivlund – knappast det man kallar en vardagsvara. Expertpanelen kunde berömma den nästan utan förbehåll, men rapporten innehöll även en del obehagliga fakta.
Så gick olivoljetestet till
Redaktionen gick igenom ett brett urval produkter – från butikskedjornas egna märken till välkända etiketter och premiumoljor. Samtliga flaskor hade en sak gemensamt: de var märkta som extra jungfrulig olivolja, alltså extra vergine, vilket är den högsta kvalitetskategorin enligt EU:s regler.
Den beteckningen innebär att fettet utvunnits utan kemikalier, genom mekanisk pressning vid noggrant kontrollerad temperatur och med låg syrahalt. På pappret uppfyllde alltså varje testad olja ganska stränga normer. Skillnaderna började dock visa sig när analysen gick på djupet.
Testet fokuserade på tre pelare: fettsyraprofil, förekomst av föroreningar samt smak- och doftbedömning av en specialiserad panel. Experterna kontrollerade framförallt fettets kvalitet – andelen nyttiga enkelmättade fettsyror, närvaron av oönskade ämnen inklusive rester av mjukgörare, samt sensoriska intryck som fruktighet, beska och kryddighet och hur de balanserades.
Utifrån dessa kriterier fick varje produkt ett slutbetyg. Skillnaderna mellan de olika olivoljorna visade sig vara påtagliga, trots att etiketterna deklarerade liknande innehåll.
Tre olivoljor i toppen av rankingen
Tre produkter stack ut extra tydligt i jämförelsen. Två av dem är ekologiska franska olivoljor i det högre prissegmentet. Enligt rapporten har två av de prisade oljorna – Costa d’Oro La Riserva biologica och franska Puget – sedan dess försvunnit från ordinarie försäljning. Deras plats i toppen intogs av en tredje etikett, som blev hela testets stora stjärna.
H de Leos fruité vert – oljan som smakpanelen kallade ”exceptionell”
Högst betyg fick olivoljan som säljs under namnet H de Leos fruité vert. Det är en produkt från Provence, från ett olivlund som ägs av en känd fransk konstnär. Den kännetecknas av en så kallad ”grön” smakprofil – intensivt fruktig, med markant beska och en karakteristisk hetta i halsen.
Smakpanelen tilldelade den hela två poäng av tre möjliga i den sensoriska bedömningen. Testarna konstaterade att beskan och kryddigheten är väl avvägda och att helheten skapar ett harmoniskt intryck. Även analysen av fettsyrasammansättningen utföll gynnsamt.
Rapporten beskriver H de Leos fruité vert som en ”exceptionell” olja, snarare riktad till kräsna gourmeter än som ett allroundfett i köket. I praktiken innebär det en produkt som fungerar utmärkt till sallader med färska grönsaker, som avslutning på tillagade rätter som grillad grönsak, fisk eller biff, och till att lyfta smaken på enkla förrätter – bröd, bruschettor eller ostar.
Tidningen rekommenderar att använda oljan framförallt kallt, där aromen bevaras och smaken är som fylligast. Produkten passar också till italienska specialiteter som carpaccio, mozzarella eller färsk pasta med basilika.
Priset är som för en lyxvara, inte för en vanlig butikshylla
Den tydligaste nackdelen med rankningens vinnare är priset. För en halvlitersflaska av H de Leos fruité vert betalar man ungefär 29,60 euro, vilket vid nuvarande kurs ger nästan 60 euro per liter. Det är en prisnivå som snarare hör hemma bland viner än bland vardagliga olivoljor för stekning.
Som jämförelse kostar en vanlig extra jungfrulig olivolja i svenska butiker ofta flera gånger mindre. Den som väljer en sådan provensalsk flaska vet förmodligen vad de betalar för: terroir, handplockning av frukterna, begränsad produktion och marknadsföring kopplad till ett välkänt godsnamn.
I rapporten antyddes därför uttryckligen att det inte är en produkt som ersätter den vanliga olivoljan man steker ägg eller schnitzlar i. Den påminner snarare om en premiumkrydda – något man avslutar rätten med precis innan servering, i stället för klassisk dressing eller sås. Livsmedelsforskning har länge visat att olivoljor med hög polyfenolhalt lämpar sig bäst just för kallhantering.
Mjukgörare i olivolja – var kommer de ifrån och vad innebär de?
Den mest intressanta men också mest oroväckande delen av rapporten handlade om spårmängder av mjukgörare i den vinnande olivoljan. Det är kemiska föreningar som används för att ge plast flexibilitet och hållbarhet. De tar sig in i livsmedel oftast via förpackningar eller delar av produktionsutrustning.
Tidningen ger H de Leos fruité vert höga betyg för smak och fettsyraprofil, men noterar samtidigt att rester av mjukgörare detekterades i de testade proverna. Enligt redaktionen överskred mängden av dessa ämnen inte gällande säkerhetsgränser. Ändå väckte närvaron av mjukgörare i en lyxprodukt, marknadsförd som en olivolja ”för särskilda tillfällen”, en livlig diskussion bland franska läsare.
Om liknande rester förekommer i en så dyr flaska är det svårt att vara helt säker på den absoluta ”renheten” hos andra produkter på hyllan. Forskning har upprepade gånger visat att mjukgörare av ftalattyp kan migrera från PET-flaskor eller lock till innehållet, särskilt vid högre förvaringstemperaturer.
Så minskar du kontakten med plast i olivoljan
Med tanke på testresultaten är det värt att komma ihåg några enkla tumregler som är fullt möjliga att följa även i Sverige:
- Välj olivolja i glasflaskor, helst mörka sådana
- Undvik produkter som säljs i mjuka plastkannor
- Förvara olivoljan långt från värmekällor, vilket minskar migrationen av föreningar från förpackningen
- Lagra inte olivoljan många månader efter öppning – köp hellre en mindre flaska och använd den snabbare
- Kontrollera skörde- eller pressningsdatumet på etiketten, inte bara bäst-före-datumet
- Föredra oljor med ursprung från ett enda land framför blandningar från flera länder
Livsmedelsexperter rekommenderar också att köpa olivolja i mindre förpackningar, helst 250 till 500 milliliter, om du använder den oregelbundet. Oxidation och förändrad arom uppstår redan efter några veckor från det att flaskan öppnats.
Vad svenska konsumenter kan lära av det franska testet
Även om rankingen baserades på produkter från franska butiker går det lätt att överföra slutsatserna till svenska förhållanden. Det högsta priset garanterar inte automatiskt en felfri sammansättning, och en billigare olivolja behöver inte innebära dålig smak. Det lönar sig att titta bredare – på förpackningstyp, frukternas ursprung och hur produkten tillverkades.
Olivoljor med ”grön” profil, som den franska testvinnaren, är vanligtvis mer aromatiska med kraftigare beska och hetta i halsen. De passar utmärkt till sallader med tomat, ruccola eller grillad grönsak. För en del människor kan de vara för intensiva till vardagsstekning eller milda maträtter för barn.
Mer lättsammare ”allround”-olivoljor fungerar bättre som basoljor i hushållsköket, medan de från den övre hyllan kan betraktas som specialprodukter – likt fin flingsalt eller balsamicovinäger på matbordet. Det är viktigt att skilja mellan raffinerad olivolja och extra jungfrulig, eftersom den senare innehåller betydligt mer antioxidanter och vitaminer.
Så väljer du en bra olivolja i svenska butiker
Slutsatserna från det franska testet kan översättas till några praktiska råd. Leta efter beteckningen ”extra jungfrulig” eller ”extra vergine” och kontrollera skörde- eller pressningsdatum, inte bara bäst-före-datumet. Satsa på mörka glasflaskor, särskilt om olivoljan ska stå i köket en längre tid.
Läs det finstilta – information om olivernas ursprungsland och pressningsplats avslöjar mer än framsidan av etiketten. Låt dig inte styras enbart av ”eko”-marknadsföring, eftersom sådana produkter inte alltid vinner i sensoriska tester. Köp mindre förpackningar för att förbruka olivoljan inom några månader från öppning.
För svenska konsumenter kan det vara intressant att notera ytterligare en sak: den franska tidningen testade verkliga butiksprodukter, inte bara tillverkarnas påståenden. Den typen av granskning skapar tryck på märkena att ta ansvar inte bara för smaken, utan också för hur de förpackar och transporterar sin olivolja. Oberoende tester av detta slag bidrar till att göra valet mellan en billig stekflaska och en dyrare salladsyolja till ett medvetet beslut baserat på tillförlitliga data – snarare än ett lotteri.
