En annan värld precis utanför Rom
Nära Rom döljer sig ett landskap som verkar hämtat från en annan planet: marken ryker, vattnet ”kokar” och luften doftar av svavel. Caldara di Manziana är ett litet geotermiskt hörn i regionen Lazio som lockar besökare med månliknande vyer, etruskiska legender och härliga skogsvandringar.
Det handlar om ett litet men mycket speciellt naturskyddat område på ungefär 90 hektar, inbäddat i regionalparken Bracciano-Martignano. Platsen ligger knappt en timmes bilresa från Roms centrum och påminner visuellt om en komprimerad version av Island eller det berömda Yellowstone.
Det vi ser är resterna av den forntida vulkanen Sabatino. För ungefär 600 000 år sedan ägde våldsamma freatomagmatiska utbrott rum här. När magma mötte vatten bildades en krater som med tiden fylldes med torv och vatten och förvandlades till det myrlandskap som finns idag.
Forskare beskriver platsen som ett levande laboratorium för geotermisk aktivitet. Studier av liknande platser hjälper oss att förstå de vulkaniska processer som formade hela centrala Italien. För besökare är det en unik chans att med egna ögon se hur en vulkan kan förbli aktiv utan att sprutar ut lava.
Mini-Island under Rom: där jorden andas gas
På Caldara di Manziana ”kokar” vattnet vid en temperatur liknande kranvattnet hemma – och det är inte värme som skapar bubblorna, utan gasbubblor som stiger upp intensivt från djupet. Det är just dessa små ”geysrar” som fascinerar turisterna mest.
Det rör sig i verkligheten om svavelkällor där vattentemperaturen håller sig runt 20 grader Celsius. Koldioxid och svavelgaser frigörs ständigt från botten, sätter ytan i rörelse och skapar en illusion av kokande vatten. Marken i calderans centrala del har en ljusgrå till nästan vit färg, är sprucken på sina ställen och från många sprickor stiger ånga upp.
Mot denna bakgrund framstår den mörka grönskan i de omgivande skogarna som en kuliss till en fantasyfilm. Det är inte underligt att de gamla etruskerna såg detta område som en port till underjorden. Enligt gamla legender bodde guden Mantus här – etruskernas härskare över de dödas rike.
Från hans namn härstammar både ortnamnet Manziana och den legendariska, en gång tättbevuxna skogen Silva Mantiana. Sådana berättelser kan vara svåra att tro på idag – men promenera här i dimma vid gryningen så förstår du varifrån dessa föreställningar kom.
Vita björkar i svavelriket: ett botaniskt mysterium i Lazio
Caldara di Manziana är inte bara ett geotermiskt spektakel. Det är också ett levande naturlaboratorium. Det sura, mineralrika underlaget och det speciella mikroklimat som råder i kratern har skapat en överraskande typ av vegetation.
Alldeles intill de rykande vattenkällorna växer en liten dunge av vårtbjörkar. De smala, vita stammarna på dessa träd – som lokalbefolkningen kärleksfullt kallar ”albanelle” – ser ut som om de hade hämtats direkt från Skandinavien. Björken är ett trädslag typiskt för Europas svalare nordliga regioner och bergsområden, men här trivs den på bara 250 meters höjd.
Forskare förklarar björkarnas närvaro med teorin om ett ”postglacialt relikt”: de är de sista vittnena från istiden som överlevt i Caldarans fuktiga och svalare mikroklimat. Bland gräsen hittar man också en mycket sällsynt lokal variant av grässlägtet Agrostis, som har blivit föremål för botaniska undersökningar.
Hela detta lilla hörn fungerar som en oas där växter förknippade med helt andra klimat möts. Miljön gynnar också ett rikt djurliv. I omgivningarna lever vildsvin, rävar, grävlingar och ett stort antal fågelarter.
Man kan lätt få syn på gråhägrar som jagar nära vattnet. I de små vattenpölarna dyker ibland det sällsynta rovinsektet vattenskorpion upp – ett insekt med en karakteristisk siluett som jagar andra ryggradslösa djur. Naturen har skapat ett ekosystem värdigt vetenskapliga studier.
Hur man tar sig dit och planerar utflykten från Rom
Caldara di Manziana lämpar sig utmärkt för en dagsutflykt från Rom på några timmar. Det bekvämaste alternativet är bil. Från stadens norra stadsdelar kan du välja den klassiska Via Cassia eller den mer pittoreska vägen Braccianese mot Bracciano-sjön och sedan följa skyltarna mot byn Manziana.
Vid ingången till naturminnesmärket finns en kostnadsfri parkering längs den lokala vägen SP2/c. Därifrån leder en kort och plan stig ner till myren. Promenaden genom skogen tar bara några minuter och avslutas med att det rykande landskapet plötsligt öppnar sig framför dig.
- Gångtid från parkeringen: ungefär 10–15 minuter i lugn takt
- Svårighetsgrad: lätt, passar även barn
- Skodon: vandringskängor eller skor med stadigt sulor rekommenderas
- Tid på plats: vanligtvis räcker 1–2 timmar för en lugn promenad och fotografering
- Inträde: gratis, området är fritt tillgängligt
- Bästa årstid: vår och höst – sommaren kan bli het
- Utrustning: vatten, myggmedel och huvudbonad
Träräcken markerar det säkra besöksområdet. Det lönar sig inte att kliva över dem: marken nära källorna är ofta gyttjig och tidvis direkt farlig eftersom ett tunt jordskal kan ge vika. Håll barn nära dig och förklara direkt att det här är ett landskap man betraktar på respektfullt avstånd.
Kontrasten är det som verkligen slår en: ett par minuter tidigare promenerar du genom en vanlig medelhavsskogen och plötsligt förvandlas landskapet till något som snarast hör hemma i naturfilmer från Island. Just detta överraskningsmoment gör att många återvänder till Caldara med nya vänner i sällskap.
Macchia Grande: filmisk skogsled och picknickparadis
Den som föredrar längre turer kan kombinera ett besök på Caldara di Manziana med en vandring i den angränsande skogen Macchia Grande. Den välmarkerade leden CAI 262B gör det enkelt att gå vidare från det geotermiska landskapet djupt in i skogen.
Macchia Grande är ett storslagent skogsområde med mäktiga, gamla ekar och vida gläntor. På många ställen finns anvisade eldplatser och grillar, vilket gör platsen till ett populärt mål för familjepicknick bland regionens invånare. På helgerna stöter man på hela grupper av romare som söker en stunds andrum från stadens larm.
Macchia Grande har fungerat som naturlig kuliss för flera kända italienska filmer, bland annat ”Markisen del Grillo” och ”Pinocchio” i regi av Roberto Benigni. Kombinationen av geotermisk naturupplevelse och filmhistorisk skog är ett perfekt upplägg för en hel dag: på morgonen en promenad bland de rykande källorna, sedan lugn vandring och picknick i skuggan av gamla träd.
Skogen erbjuder också möjligheter till djurskådning. Forskare har dokumenterat rådjur, igelkottar och sällsynta hackspettsarter i området. För naturfoton är detta en idealisk miljö med en stor mångfald av motiv.
Praktiska tips för ett lyckat besök
Även om leden är förhållandevis enkel är det värt att förbereda sig som för en vanlig naturutflykt. Det viktigaste är rätt skodon – efter regn förvandlas omgivningarna kring myren snabbt till ett halt och lerrigt underlag som lätta träningsskor inte klarar av.
Under varmare månader är myggor ett besvär i området, så myggmedel är viktigt att ha med. Det skadar inte heller att ta med något att skydda huvudet och vatten, eftersom solen över det öppna myrlandskapet kan värma ordentligt även när luften till en början känns frisk.
Besökare bör respektera naturen och hålla sig till de markerade lederna. Parkförvaltningen uppmanar till att inte störa vilda djur och att inte plocka växter. Fotografering är tillåten utan begränsningar, men användning av drönare är förbjuden inom det skyddade området.
För barnfamiljer är det praktiskt att ha med en matsäck och en termos med varm dryck, särskilt under svalare månader. Picknickplatserna i Macchia Grande erbjuder bord och bänkar där man kan vila upp sig i lugn och ro.
Caldara di Manziana – en lektion i geologi och ekologi
För många slutar utflykten till Caldara inte bara med en serie imponerande foton, utan också med en djupare förståelse för de processer som formade Italien. Här kan du med egna ögon se att en vulkan inte behöver explodera för att förbli aktiv i djupet. De bubblande källorna och svavellukten påminner om att krafter vi sällan tänker på i vardagen fortfarande arbetar under våra fötter.
Det är också en utmärkt plats för samtal om hur sköra ekosystem kan vara. Det räcker med en olovlig eld, alltför många turister som lämnar de markerade stigarna eller skräp som lämnas kvar för att ett litet naturskyddat område ska börja försämras. Allt fler regioner i Italien satsar på just denna kombination av turism och naturutbildning: du får komma, vila upp dig och ta bilder – men i gengäld förväntas ett minimum av respekt för platsen.
För den svenska resenären som vanligtvis förknippar Rom med klassiska monument och museer är detta lilla ”Island” utanför huvudstaden en välkommen omväxling. Ett besök på Caldara di Manziana låter dig se en annan sida av Lazio: rå, lite vild och kopplad till eld och gas från jordens djup snarare än marmor och barock. Det är en upplevelse som fastnar i minnet minst lika länge som ännu ett foto framför Colosseum. Är det inte just den kontrasten som gör resandet oförglömligt?
