Framtidens gigantiska kvaderbyggnad möter hård verklighet
Det futuristiska megaprojektet i Riyadh har stött på en obönhörlig realitet. Byggandet av Mukaab stoppades efter de inledande markarbetena, när regeringen började räkna på de faktiska kostnaderna för sina storslagna planer och valde att omfördela resurserna till mer lönsamma investeringar.
Mukaab är ett av de mest spektakulära projekten inom ramen för Vision 2030. Saudiarabien presenterade planen på ett nytt futuristiskt centrum i Riyadh kallat New Murabba, och mitt i detta centrum skulle just denna byggnad resa sig. Enligt planerna handlade det om en mäktig sexsidig konstruktion med 400 meters sida i varje riktning.
Inuti skulle det skapas en helt sluten mikrovärld med bostäder, kontor, hotell samt nöjes- och rekreationsanläggningar — allt under ett och samma gigantiska tak. Myndigheterna hävdade att Mukaab skulle kunna husera upp till 400 000 invånare och att byggnaden skulle rymma ungefär tjugo Empire State Buildings. Det var tänkt att bli den största enskilda byggnad människan någonsin uppfört, och Riyadhs nya signum i en tid efter oljan.
Byggstoppet är ett faktum — målet skjuts till år 2040
Enligt källor som citerades av Reuters stoppades arbetena på Mukaab redan efter de tidiga grundläggningsfaserna. En enorm grop för fundamenten hann grävas ut, men de efterföljande byggfaserna har inte fortskridit enligt ursprungsplanen. Skälet är enkelt: pengarna räcker inte.
Saudiarabien sjösatte ett paket av infrastruktur- och framtidsprojekt till ett totalt värde av ungefär 925 miljarder dollar. Efter den inledande entusiasmen uppstod frågan: vilka investeringar ger faktisk avkastning och vilka är bara kostsamma visioner i broschyrformat? Mukaab bedömdes inte som inställt utan uppskjutet, med ett nytt internt målår runt 2040.
I praktiken innebär det mer än tio års försening och en påtaglig risk för att projektet gradvis bantas, omformas eller fryses under lång tid. Myndigheterna söker nu besparingar och väljer hellre att flytta medel dit politiska och ekonomiska vinster kan uppnås snabbare. Experter på regionalekonomi påpekar att även länder med enorma oljeinkomster måste prioritera hårt.
Prioriteringarna: Expo 2030, VM i fotboll 2034 och turismen
Riyadh satsar på att arrangera stora internationella evenemang och vill snabbt bygga upp infrastruktur som lockar turister och investerare. Det har lett till en omrangordning av projekten. Följande investeringar hamnar nu högst på listan:
- Projekt kopplade till Expo 2030, exempelvis stadsutvidgning, transportinfrastruktur samt nya mäss- och konferensanläggningar
- Förberedelser inför fotbolls-VM 2034, inklusive arenor och hotellkapacitet
- Stora turistkomplex, till exempel nöjeszonen Qiddiya utanför Riyadh
- Utbyggnad av flygplatser och ökad kapacitet för flygförbindelser till Europa och Asien
- Nya museer och kulturcentrum för internationella besökare
- Modernisering av det befintliga hotellnätet i Riyadh och Mecka
Dessa satsningar ska snabbt dra in utländska gäster och forma landets image som ett nytt centrum för turism och underhållning i Mellanöstern. I det perspektivet framstår Mukaab mer som ett prestigeprojekt än som en akut nödvändighet. Analytiker från Bloomberg Economics lyfter fram att den saudiska regeringen tvingas välja mellan prestige och faktiska resultat.
För utomstående betraktare är beslutet att bromsa Mukaab ett tydligt tecken på att Vision 2030 går in i en mer pragmatisk fas. I stället för att stapla spektakulära futuristiska visioner fokuserar Riyadh nu på projekt som snabbt kan generera verklig turistisk aktivitet och politiska framgångar — som stora sportevenemang och världsutställningar.
New Murabba — det futuristiska stadscentrumet är bara halvfärdigt
Mukaab utgör kärnan i visionen om New Murabba, ett helt nytt centrum för Riyadh med en beräknad kostnad på 50 miljarder dollar. Planen innefattar ett helt paket av investeringar: en arena, ett museum, ett universitet, köpcentrum, biografer och stora gågator. Det planerade museet ska rymma samtidskonst och historiska föremål från regionen.
Trots att arbetet på själva ”kuben” har stannat av har idén om New Murabba inte lagts ned. Mer konventionella byggnader — som en arena eller bostadsbebyggelse — anpassar sig lättare till förändrade budgetramar och kan uppföras i etapper. Det är just Mukaab, som den mest extravaganta och kostnadskrävande komponenten, som fick ta de första nedskärningarna.
För invånarna kan det innebära färre extrema arkitektoniska experiment och större fokus på vardaglig stadsinfrastruktur, service och nya arbetstillfällen. För byggföretag runt om i världen är det en signal om att kontrakt i regionen kommer att bli mer selektiva, med hårdare krav på lönsamhet och tidshållning. Ordföranden för den saudiska statliga investeringsfonden har nyligen bekräftat en strategisk kursändring mot projekt med snabbare återbäring.
Inte bara Mukaab — The Line tappar också fart
Mukaab är inte det enda megaprojektet som bromsar in. Saudiarabien har även skalat ned på The Line, den futuristiska linjestaden på 170 kilometer som planerades i öknen Neom. Byggnationen var tänkt att skapa en smal, höghusartad stadskorrid or med ultramoden teknik och minimalt ekologiskt fotavtryck.
Enligt läckt information har investeringens omfång nu kraftigt reducerats. I stället för hela 170 kilometer kan inledningsvis bara ett litet fragment förverkligas. Kostnaderna visade sig vara så astronomiska att även ett land med gigantiska oljeinkomster tvingas korrigera kursen. Stoppet för Mukaab och nedskärningen av The Line visar att de saudiska megaprojekten nu befinner sig i en granskningsfas: visioner möter kalkylblad.
Oljan svarar fortfarande för ungefär 40 procent av Saudiarabiens BNP. När oljepriset förblir relativt lågt räcker budgetintäkterna inte längre till megaprojektens eskalerande kostnader. Konsekvensen är tvingande prioriteringar: vilka visioner är realistiska och vilka kan skjutas upp till bättre tider? Ekonomer vid Internationella valutafonden rekommenderar den saudiska regeringen en stramare budgetdisciplin.
Religiösa kontroverser: likheterna med Kaba
Mukaab väckte starka känslor i Saudiarabien — och det handlade inte bara om kostnaderna. Många påpekade byggnadens form och symbolik. Den gigantiska kvadratiska konstruktionen i Riyadh associerades av delar av befolkningen med Kaba, islams allra heligaste plats i Mecka.
För en del troende gick det för långt att uppföra en monumental kommersiell kub som påminde om den heliga byggnaden. Kritiker talade om brist på respekt och en ytlig användning av religiös symbolik. Myndigheterna hävdade konsekvent att det rörde sig om en modern arkitektonisk form, men debatten tystnade aldrig. Tvisten om Mukaab blottlade hur svårt det är att i det här landet balansera aggressiv modernisering mot en religiös tradition som fortfarande starkt präglar samhällsstämningen.
Islamiska lärde från universitetet i Medina gav offentligt uttryck för oro kring kommersialisering av heliga symboler. Sociala medier i Saudiarabien fylldes av diskussioner om huruvida modern arkitektur kan — eller bör — använda former som för tankarna till religiösa byggnader. Denna kontrovers bidrog till det politiska trycket på regeringen att ompröva projektet.
Vad stoppet av Mukaab betyder för den fortsatta moderniseringen
Mukaab-exemplet är värt att studera som en läxa i hur man hanterar ambitioner på statlig nivå. När en regering försöker hoppa över flera decennier av utveckling på bara några år är korrigeringar oundvikliga. Vissa investeringar skärs ned, andra fryses, medan ytterligare andra drivs vidare på full fart eftersom de är kopplade till internationella åtaganden.
För den som följer omvandlingen av råvaruekonomier är det här ett intressant referensfall. Det visar att även med näst intill obegränsade finansiella resurser spelar en rimlig prioriteringsordning fortfarande en avgörande roll. Frågan kvarstår: överlever den arabiska visionen om smarta städer i öknen mötet med ekonomisk verklighet — eller stannar den kvar på sidorna i reklambroschyrer?
