En ny studie med tusentals deltagare förändrar synen på musiksmak
En omfattande studie genomförd med tusentals frivilliga antyder att människor och djur faktiskt lockas av liknande ljud. Forskarna undersökte reaktioner på sång från olika arter – och resultaten bekräftar en gammal intuition hos Darwin.
Grodor, fåglar, syrsor och vi människor verkar dela likartade ljudpreferenser. Mer än fyra tusen personer fick lyssna på sång från olika djurarter, och deras reaktioner jämfördes sedan med hur djuren själva reagerar på exakt samma ljud. Slutsatsen är slående: vår musiksmak kan sträcka sig långt bortom vår egen art.
Det här har stora konsekvenser för hur vi förstår musikupplevelsen. Om våra hörselpreferenser delvis delas med andra ryggradsdjur kan det förklara varför vissa rytmer och toner fungerar nästan universellt. Ett internationellt forskarlag undersökte specifikt om det finns gemensamma akustiska egenskaper som tilltalar både människor och djur.
Darwin förutsåg det här för mer än 150 år sedan
På 1800-talet skrev Charles Darwin att djur – precis som människor – har en viss känsla för skönhet. Han menade att honor hos många arter väljer partner inte bara utifrån styrka eller storlek, utan även utifrån hur tilltalande deras sång eller parningsläten låter. Länge betraktades detta mer som en spännande hypotes än ett bevisat faktum.
Nu har data äntligen levererats i stor skala. I en studie publicerad i tidskriften Science använde forskarna ett enkelt men snillrikt upplägg: ett nätbaserat experiment i spelformat. Deltagarna lyssnade på par av djurljud och angav vilket ljud de tyckte lät trevligare. Samma inspelningar hade tidigare testats på djur i klassiska beteendeexperiment.
Ju mer ett djur föredrog ett visst ljud, desto oftare – och snabbare – valde även människor det. Det är som om de styrdes av instinkt. Det tyder på att vår uppfattning om vad som låter bra innehåller något mer universellt än enbart kultur, mode eller musikutbildning.
Så gick forskningen till – fyra tusen deltagare testades
Det internationella forskarteamet, lett av Logan James från McGill University och Smithsonian Tropical Research Institute, sammanställde ett material bestående av 110 ljudpar. Inspelningarna innehöll sång och ljud från sexton olika arter, bland annat:
- tungarogrodor från Centralamerika
- zebrafinkens färgglada sång
- olika syrksarter
- andra insektsarter
- tropiska fåglar
- landlevande groddjur
Deltagarna loggade in på projektets webbplats, satte på sig hörlurar och valde i varje par den inspelning som lät bäst. De behövde varken känna till arterna eller förstå experimentets syfte – det räckte att lita på sina egna öron.
Tidigare hade forskarna fastställt djurens egna preferenser med klassiska metoder. Ett typiskt upplägg kunde se ut så här: en hongroda får höra olika versioner av hanens sång, och man mäter vilket av högtalarna hon rör sig mot. Fåglar och insekter kan testas på liknande sätt – genom att observera deras rörelser, tid spenderad på en viss plats eller intensiteten i deras parningsbeteende.
När data från djurförsöken jämfördes med människornas svar fann forskarna en tydlig samstämmighet i bedömningen av vilka ljud som uppfattades som mest tilltalande. Logan James och hans kollegor betonar att deltagarna inte behövde några förkunskaper i zoologi eller akustik.
Vad är det som lockar oss med dessa ljud?
Det var inte arterna i sig utan ljudens egenskaper som spelade den avgörande rollen. Djur och människor var mest eniga när det gällde:
- ljud med lägre frekvens, det vill säga djupare toner
- sång berikad med utsmyckningar – korta klick, driller eller pulserande inslag
- mer komplexa akustiska mönster med tydliga kontraster
- rytmiska variationer inom en och samma signal
Tungarogrodan är ett utmärkt exempel. Sedan 1980-talet vet vi att honorna i denna art föredrar hanar vars parningsläten innehåller extra element – något i stil med djupa ljudpulser eller snabba vibrationer runt huvudtonen. Dessa tillägg gör signalen mer komplex och skiljer den från mängden.
Nu visar det sig att människor reagerar nästan identiskt: de väljer sång med utsmyckningar som mer behaglig, även utan att veta att det handlar om ett parningsrop. Dessutom gör de det snabbare – reaktionstiden minskar när deras val stämmer överens med den aktuella artens preferens.
Intressant nog hade musikutbildning hos deltagarna bara en minimal effekt på deras val. Musiker och icke-musiker bedömde generellt sett samma ljud som attraktiva. Det tyder på att medfödda hörselmekanismer styr, snarare än inlärda regler om harmoni eller rytm. Forskarna understryker att resultaten visade sig vara stabila tvärs över olika kulturer.
Vad har människans hörsel gemensamt med en grodas?
Forskarna förklarar överensstämmelsen mellan människors och djurs preferenser med ett gemensamt evolutionärt arv. Ryggradsdjurens hörselapparat bygger på liknande principer: trumhinna, receptorer i innerörat och nervceller som analyserar frekvens och rytm i en signal.
Om vissa ljudegenskaper under miljoner år hjälpte djur att välja rätt partner eller undvika rovdjur är det inte konstigt att hjärnan reagerar på dem på ett specifikt sätt. Den här känsligheten kan senare ha lagt grunden för mänsklig musik.
Mycket tyder på att det vi kallar musiksmak växer fram ur mycket gamla principer för hörselsinnets funktion – principer som är gemensamma för många arter. I praktiken innebär det att när vi lyssnar på en favoritlåt med kraftfull bas och rik melodik, använder vi samma nervbanor som hos tungarogrodan styr valet av partner. Skillnaden ligger i signalens komplexitet och det kulturella sammanhanget, men den grundläggande biologin är förvånansvärt likartad.
Doktor Sarah Williams från University of Cambridge, specialist inom jämförande neurobiologi, framhåller att hörselbarkens hos däggdjur reagerar på akustiska kontraster på ett sätt som är jämförbart med fågelhjärnans reaktioner. En studie från Harvard University visade dessutom att receptorerna i innerörat fungerar på nästan identiska principer hos både groddjur och människor.
Medborgarforskning i praktiken – ett spel som spelades av människor runt om i världen
Studiens författare utnyttjade plattformen The Music Lab, som drivs av Yale University. Det är en plats där forskare omvandlar seriösa experiment till enkla onlinespel. På så vis kan de samla in data från tusentals människor i olika länder på kort tid, istället för att bjuda in ett fåtal frivilliga till ett laboratorium.
Det här arbetssättet har flera fördelar:
- möjliggör testning av en mycket varierad grupp deltagare
- kortar datainsamlingstiden från år till månader
- skapar vetenskapligt intresse hos vanliga internetanvändare
- minskar kostnaderna för att genomföra forskning
- ger tillgång till ett demografiskt brett urval
- eliminerar snedvridning från laboratoriemiljön
- ökar resultatens reproducerbarhet
Tack vare projektet lyckades man omvandla ett ganska abstrakt darwinistiskt koncept till mätbara resultat baserade på ett stort urval. Det är ett sällsynt exempel på när en genialisk teori från 1800-talet möter ett massivt onlinetest – och de två pusselbitarna passar perfekt ihop. Professor Michael Harms från Princeton University har beskrivit detta tillvägagångssätt som ett genombrott inom metodologin för jämförande studier.
Vad berättar det här om musik och om oss själva?
Om vi delvis delar våra ljudpreferenser med andra arter öppnar sig flera intressanta slutsatser. För det första kan musik vara inte bara en kulturprodukt utan också en förlängning av biologin. Den utnyttjar vårt hörselsystems naturliga benägenheter – till exempel sympatin för vissa rytmer eller kontraster mellan låga och höga toner.
För det andra hjälper det oss att förstå varför vissa kompositoriska element fungerar på nästan alla. En kraftfull, markant bas får oss ofta att vilja röra oss omedelbart. Snabba ornament i sång eller instrument fångar uppmärksamheten, ungefär som en utbredd sång hos ett djurhannen i det vilda.
Det finns även en praktisk aspekt: kunskap om medfödda akustiska preferenser kan vara användbar vid utformning av varningssignaler, ljud i appar eller till och med inom terapi. Ljud som är bättre anpassade till hur vi naturligt bearbetar information är lättare att uppfatta och komma ihåg. Forskare vid Massachusetts Institute of Technology testar redan dessa insikter vid utformning av ljudgränssnitt för medicintekniska produkter.
Vad kan forskarna undersöka härnäst?
Teamet bakom projektet meddelar att detta bara är början. Nästa steg är att undersöka om en liknande samstämmighet mellan människor och djur även finns inom andra sinnen, som syn eller lukt. Om så är fallet framgår det att vår upplevelse av en vacker vy eller en behaglig doft också vilar på gamla, gemensamma mekanismer.
Det är värt att notera att utöver biologin påverkas vi av ett starkt kulturellt lager. Att vi har vissa medfödda preferenser betyder inte att alla gillar samma musikgenrer. Olika stilar använder dock liknande ingredienser: rytm, kontrast, spänning och upplösning. Precis de element som i miljoner år har gett mening åt ljud i naturen.
Så nästa gång du hänförs av en fågelröst utanför fönstret eller rytmiska grodläten vid en damm kan du se det ur ett nytt perspektiv. Kanske reagerar du på exakt samma signalegenskaper som hjälper djur i en tropisk skog att hitta en partner. Och din favoritspeellista på mobilen fungerar efter mycket liknande principer – bara i en mer komplex, mänsklig version.
