Snacket om en remake av den klassiska God of War-trilogin blir allt högre
Tillsammans med spänningen återkommer också en obekväm fråga som ingen riktigt vill ta i. Hur uppdaterar man ikoniska spel utan att okritiskt föra över element som idag känns stötande snarare än underhållande?
Kratos från PlayStation 2- och 3-eran är en fundamentalt annorlunda karaktär än den vi mötte i God of War 2018 och Ragnarök. Och det är just där problemet uppstår.
Gamle Kratos: brutal, hänsynslös och överdrivet våldsam
De ursprungliga God of War 1, 2 och 3 skapades under en tid då utvecklare gärna chockade med våld och erotik. Kratos — "Spartas ande" — var förkroppsligandet av överdrift. Han torterade, utnyttjade och förstörde alla som stod i hans väg, ofta på extremt grymma sätt.
Exemplen är många. I det första spelet tänder huvudpersonen eld på en levande soldat för att lösa ett pussel i Pandoras tempel. I den tredje delen kedjar han fast en tjänare i en mekanism som ska hålla ett port öppen — flickan dör strax därefter och Kratos ger henne inte ens en blick. Så var seriens stil då: brutal, serietidningslik och fokuserad på "wow"-effekten.
Utvecklarna byggde upp Kratos som ett monster i mänsklig skepnad — hans grymhet var inte menad att chocka genom realism, utan för att visa att det inte längre fanns några spärrar kvar i honom.
Utöver detta fanns ytterligare ett element som idag väcker stor förlägenhet: sexuellt laddade minispel utspridda genom hela den grekiska trilogin.
Kontroversiella minispel: belöningar för "nöje"
I nästan varje del utspelade sig i antikens Grekland kunde Kratos tillbringa tid med unga kvinnor han stötte på. Spelaren aktiverade scenen genom att interagera med en specifik plats eller karaktär, varefter ett kort QTE-segment — en sekvens av snabba knapptryckningar — startade.
Mekaniken var enkel: tryck rätt knapp i rätt ögonblick, och spelet "belönar" dig med röda sfärer för att uppgradera vapen. I den tredje delen fick man dessutom en trofé med en titel som tydligt pekade på en bejublad förförare. Kameran brukade dra sig från sängen eller soffan och fokusera på omgivningen, men ljuden och animationerna lämnade ingen tvekan om vad som pågick utanför bild.
I relation till resten av spelet var det tänkt som ett humoristiskt ögonblick för den vuxna spelaren. Idag är det tydligt att det reducerade kvinnor till en belöning för spelaren och ett tillbehör till "tuffingen"-imagen.
De erotiska minispelen fungerade som ett poängsystem för att "klara av" äventyr efter äventyr, snarare än att på allvar behandla hjältens relationer eller känslor.
Den dolda innebörden i det första spelet: sex som flykt från trauma
En detalj som många spelare aldrig känner till: i det första God of War gav utvecklarna dessa scener ett något djupare syfte. Seriens dåvarande regissör förklarade i en gammal intervju att Kratos tillfälliga romanser var tänkta som ett sätt att dränka smärtan efter hans hustrus död — en hustru han själv dödade, manipulerad av Ares.
Det finns till och med en dagbok i spelet, liggande bredvid följeslagerskorna. Anteckningarna antyder tydligt att varje ny kvinna påminner honom om den förlorade hustrun, och att hela "underhållningen" inte ger lindring — den förstärker bara skuldkänslan.
Problemet är att den tolkningen aldrig nådde den breda publiken. De flesta spelare minns minispelen främst som ett grovkornat avbrott och ett sätt att samla extra poäng. I uppföljarna försvann den psykologiska innebörden i princip helt — kvar stod bara det traditionella, obligatoriska "vuxna ögonblicket".
Varför en remake inte kan gå samma väg
Om Santa Monica Studio verkligen arbetar med en fullständig uppdatering av trilogin står de inför ett svårt val. Å ena sidan har de gamla spelen kultstatus, och många fans minns dem med värme just på grund av den djärva, fräcka stilen. Å andra sidan har serien genomgått en enorm förändling.
Kratos i God of War 2018 och Ragnarök är en far, en man som kämpar med sin egen historia, skuld och ilska. Han är brutal men medveten om konsekvenserna. Spelen prioriterar känslor, dialoger och karaktärsutveckling framför billig chock. Om en remake ska binda samman dessa två versioner till en sammanhängande helhet går det inte att bara kopiera de gamla scenerna rakt av.
Samma karaktär kan inte i ett spel prata med sin son om ansvar, medan han i en "uppdaterad" version av sin förflutna behandlar människor som rekvisita och startar erotiska scener som en belöningsautomat.
Dagens publik ser också på spel med andra ögon. Gamla grepp som en gång ansågs provocerande uppfattas idag ofta bara som klumpiga, infantila eller helt enkelt tröttande.
Hur de kontroversiella sekvenserna kan räddas
Utvecklarna har flera vägar framåt som skulle bevara originalets anda och samtidigt anpassa spelen till modern känslighet och den nya bilden av Kratos.
- Fullständig borttagning av minispelen — den enklaste lösningen. Intima relationer nämns bara i bakgrunden av berättelsen, utan spelarens inblandning.
- Omskrivna scener — QTE-sekvenserna tas bort och ersätts av dialoger och emotionella konsekvenser för karaktären.
- Inställningsalternativ — möjlighet att stänga av innehåll av denna karaktär, precis som filter för våld eller svordomar.
- Ironisk vändning av motivet — en kort, medveten hänvisning som visar att spelet är medvetet om sin egen historia och gör upp med den.
Det sämsta möjliga scenariot vore att återskapa gamla minispel med enbart ny grafik. Fotorealistiska karaktärsmodeller, avancerad mimik och modern presentation skulle göra att det som en gång var en tecknad överdrift plötsligt känns störande bokstavligt.
Den nye Kratos kräver en ny ton
I God of War 2018 undviker hjälten nakenhet, hans relationer är kyliga och tillbakadragna, ofta fyllda av skam. Det är ingen slump — det var ett medvetet val av manusförfattarna. Den mogne Kratos är inte stolt över sin förflutna, där han behandlade allt som verktyg, vare sig det handlade om vapen eller människorna runt honom.
Om en remake visar den tidigare versionen av karaktären måste den samtidigt antyda att någonstans i detta vansinne gror redan den senare reflektionen. Utan det förblir övergången från "gamle" Kratos till "nye" Kratos otrovärdigt.
Vad spelarna tjänar på en modig förändring
Att ta bort de primitiva minispelen innebär inte alls att remaken blir urvattnad. Tvärtom — det möjliggör en förskjutning av fokus från billig sensation till det som fungerar bäst i serien idag: konflikten mellan människa och gudar, bördan av familjens tragedier och försöket att bryta ut ur våldets onda cirkel.
För en del fans kan det också bli ett tillfälle att se de gamla spelen med nya ögon. Med åren återvänder många till kultspel med blandade känslor: spelmekaniken är fortfarande rolig, men vissa scener framkallar nu en grimas snarare än ett skratt. En välskriven remake kan bevara det bästa och rensa bort det som åldrats särskilt illa.
Det är värt att komma ihåg att actionspel allt oftare konkurrerar med serier och filmproduktioner inte bara visuellt, utan också i fråga om manuskvalitet. En karaktär som några minuter efter en dramatisk sorgeschyn obekymrat hoppar in i ett erotiskt minispel för extra poäng saboterar berättelsens sammanhang mer än något tekniskt fel.
En väldesignad remake av God of War-trilogin kan bli en bro mellan spelare som vuxit upp med serien och en ny generation som lärde känna Kratos som en trött, tystlåten far. Villkoret är enkelt: de gamla spelen får inte skrivas om tankslöst rad för rad — särskilt inte i de delar som idag hindrar snarare än berikar berättelsen.
