Den här olivoljan från snabbköpet vann smaktestet – en succé med en hake

Franska mattestare utsåg en klar vinnare bland snabbköpets olivoljor

En olivolja från en vanlig butikshylla har fångat uppmärksamheten hos franska konsumenttestare. Den imponerar med smaken – men både innehållet och priset väcker frågor som är svåra att ignorera.

I ett majnummer av ett franskt konsumentmagasin utvärderades tjugotvå extra vergine-olivoljor tillgängliga i vanliga butiker. På prispallen hamnade en flaska från ett exklusivt, privatägt olivlund – knappast det man kallar en vardagsvara. Experterna hyllar den nästan utan förbehåll, men rapporten lyfter också fram några obekväma fakta.

Så gick olivoljetestet till

Redaktionen testade ett brett urval produkter – från butikernas egna märken och välkända etiketter till premiumoljor. Alla flaskor hade en sak gemensamt: de var märkta som extra vergine olivolja, alltså den högsta kvalitetskategorin enligt EU-regler.

Den beteckningen innebär att fettet utvinns utan kemikalier, genom mekanisk pressning vid noggrant kontrollerad temperatur och med låg syrahalt. På pappret uppfyllde alltså samtliga testade oljor ganska högt ställda krav. Skillnaderna uppstod först vid den detaljerade analysen.

Testet fokuserade på tre pelare: fettsyraprofilen, förekomsten av föroreningar samt smak- och aromvärdering av en specialiserad panel.

Experterna undersökte framför allt:

• fettkvaliteten – andelen gynnsamma enkelomättade fettsyror,
• förekomsten av oönskade ämnen, däribland rester av mjukgörare,
• sensoriska intryck – intensiteten av fruktighet, beska och hetta samt deras balans.

Utifrån detta fick varje produkt ett slutbetyg. Skillnaderna mellan de enskilda oljorna visade sig vara tydliga, trots liknande påståenden på etiketterna.

Tre olivoljor i toppen av rankingen

Tre produkter utmärkte sig särskilt i sammanställningen. Två av dem är ekologiska franska oljor i ett högre prissegment. Enligt rapporten såg resultaten ut så här:

Två av de utmärkta oljorna – Costa d'Oro La Riserva biologica och den franska Puget – ska enligt den franska artikeln ha försvunnit från den reguljära handeln. Deras plats i toppen övertogs av den tredje etiketten, som blev rapportens egentliga stjärna.

H de Leos fruité vert – oljan som testarna kallade "enastående"

Det högsta betyget gick till olivoljan som säljs under namnet H de Leos fruité vert. Det är en produkt från Provence, från ett olivlund som tillhör en känd fransk konstnär. Den utmärker sig genom en så kallad "grön" smakprofil – intensivt fruktig, med tydlig beska och en karakteristisk hettande känsla i halsen.

Smakpanelen tilldelade den hela två poäng av tre möjliga i den sensoriska bedömningen. Testarna konstaterade att beskan och hettan är väl avvägda och att helhetsintrycket är harmoniskt. Även fettsyreanalysen föll ut positivt för oljan.

Rapporten beskriver H de Leos fruité vert som en "enastående" olja, snarare avsedd för kräsna smakälskare än som ett allroundsfett i vardagsköket.

I praktiken innebär det en produkt som fungerar utmärkt till:

• sallader baserade på färska grönsaker,
• att ringla över färdiga rätter som grillade grönsaker, fisk eller biff,
• att lyfta smaken på enkla tilltugg – bröd, bruschetta och ostar.

Det franska magasinet rekommenderar att använda oljan främst kall, där aromen bevaras och smaken kommer till sin rätt fullt ut.

Ett pris i lyxklass – inte precis en vanlig hyllvara

Den mest påtagliga nackdelen med rankingvinnaren är priset. En halvlitersflaska H de Leos fruité vert kostar ungefär 29,60 euro, vilket vid dagens kurs ger nära 60 euro per liter. Det är en nivå som snarare förknippas med fina viner än med en olivolja för vardagsbruk.

Till jämförelse kostar en vanlig extra vergine-olivolja i svenska butiker ofta flera gånger mindre. Den som väljer en sådan provensalsk flaska vet förmodligen vad man betalar för: terroir, handplockning av frukterna, begränsad produktion och ett välkänt varumärke kopplat till fastighetens ägare.

Rapporten antyder tydligt att det här inte är en produkt som ersätter en vanlig olja till stekning av ägg eller kycklingfilé. Det påminner mer om ett premiumkrydderi – något man använder för att avsluta en rätt precis före servering, snarare än som en klassisk dressing eller sås.

Mjukgörare i olivolja – var kommer de ifrån och vad betyder det?

Den mest fascinerande, men också oroväckande, delen av rapporten handlar om spårhalter av mjukgörare i den vinnande oljan. Det rör sig om kemiska föreningar som används för att ge plast elasticitet och hållbarhet. De hamnar i livsmedel framför allt via förpackningar eller delar av produktionsanläggningar.

Magasinet ger H de Leos fruité vert höga betyg för smak och fettsyreprofil, men noterar samtidigt att rester av mjukgörare påträffades i de analyserade proverna.

Enligt redaktionen översteg mängden av dessa ämnen inte gällande säkerhetsgränser. Ändå har förekomsten av mjukgörare i en lyxprodukt, marknadsförd som en olja "för särskilda tillfällen", lett till livlig diskussion bland franska läsare. När en så dyr flaska innehåller liknande rester som billigare alternativ är det svårt att vara helt säker på den totala "renheten" hos andra hyllprodukter.

Så minskar du kontakten med plast när du köper olivolja

Med tanke på testresultaten är det värt att ha några enkla tumregler i åtanke:

• välj olivolja i glasflaskor, helst mörka,
• undvik produkter som säljs i mjuka plastdunkar,
• förvara oljan bort från värmekällor, vilket minskar migration av ämnen från förpackningen,
• låt inte en öppnad flaska stå i månader – köp hellre en mindre förpackning och använd den snabbt.

Vad svenska konsumenter kan lära av det franska testet

Även om rankingen baserades på produkter från franska butiker går slutsatserna att tillämpa på svenska förhållanden. Det högsta priset garanterar inte automatiskt ett felfritt innehåll, och en billigare olja betyder inte alltid sämre smak. Det lönar sig att titta bredare – på förpackningstyp, frukternas ursprung och hur produkten faktiskt framställts.

Olivoljor med "grön" profil, som den franska testvinnaren, är vanligtvis mer aromatiska med kraftigare beska och hetta. De passar utmärkt till sallader med tomat, rucola eller grillat. En del kan uppleva dem som för intensiva till vardagsstek eller till milda rätter för barn.

Mildare allroundoljor fungerar bättre som basfett i hemköket, medan de dyrare varianterna kan behandlas som specialprodukter – ställs fram på bordet bredvid en god flingsalt eller balsamvinäger.

Så väljer du en bra olivolja i den svenska butiken

Lärdomarna från det franska testet kan omsättas i några praktiska råd:

• leta efter beteckningen "extra vergine" och skördedatum eller pressningsdatum, inte bara bäst-före-datumet,
• prioritera mörka glasflaskor, särskilt om oljan ska stå framme i köket en längre tid,
• läs det finstilta – uppgifter om olivernas ursprungsland och pressningsplats berättar mer än framsidan av etiketten,
• låt dig inte styras enbart av "ekologisk"-marknadsföring – i sensoriska tester vinner sådana produkter inte alltid,
• köp mindre förpackningar så att oljan förbrukas inom några månader efter öppning.

Det franska magasinet testade verkliga hyllprodukter snarare än enbart tillverkarnas påståenden. Den typen av granskning skapar press på varumärken att inte bara bry sig om smaken, utan även om hur de förpackar och transporterar sin olja.

Det finns all anledning att hoppas på att liknande oberoende tester dyker upp allt oftare även på den svenska marknaden – inte bara för olivolja, utan för vegetabiliska fetter i stort. Då kan valet mellan en billig stekolja och en dyrare salladsalternativ bli mindre av ett lotteri och mer av ett välgrundat beslut baserat på tillförlitliga fakta.