Rekordstor murkla väcker avund bland svampplockare i södra Frankrike
Över hela Europa rapporterar svampentusiaster om ovanligt stora murklor – exemplar som kan bli lika långa som en hel hand. Men hur hittar man dem utan att irra runt i skogen i all oändlighet?
Vårens mest efterlängtade vildsvamp verkar i år slå rekord. I Frankrike har murklor på nästan 20 centimeter – och till och med över 20 centimeter – dykt upp, och även i andra länder vittnar kännare om ovanligt rika fynd. Ändå är letandet alltid en kombination av kunskap, tålamod och lite tur.
Rekordmurklor i södra Frankrike skapar svartsjuka i svampkretsar
I det franska departementet Gard, nära byn Arpaillargues utanför Uzès, hittade en ivrig svampletare nyligen en murkla på ungefär 19 centimeter. På en yta av knappt tre kvadratmeter plockade han mer än ett kilo murklor – långt över det vanliga på tre till fyra centimeter.
Några dagar senare skickade en annan samlare från samma område in ett foto på ett ännu imponerande exemplar: en murkla på cirka 21 centimeter. I svampvärlden har Gard numera rykte om sig att vara ett sant paradis för älskare av denna vårdelikatess.
Att plocka mer än ett kilo murklor på en liten plätt skog – för många svampplockare känns det som att vinna jackpoten.
Personen som hittade den första rekordmurkan vägrar sälja sin skörd. Han sparar svamparna till middagar med vänner, där murklor alltid intar huvudrollen i krämiga såser eller till vilträtter.
Därför blir letandet efter murklor aldrig en exakt vetenskap
Den som tror att murklor är lika lätta att hitta som björnbär längs en skogsväg kommer att bli besviken. Även erfarna kännare kan inte garantera några säkra ställen. Däremot finns det tydliga mönster kring klimat, mark och vegetation som murklor ofta trivs i.
När börjar murklesäsongen?
Murklor dyker vanligtvis upp när vintern väl har dragit sig tillbaka. Perioden varierar beroende på trakt och höjd över havet:
- i låglänta, varma områden: från februari eller mars
- i tempererade trakter: framför allt under april och maj
- i högre belägna områden: ända in i juni
En mild och fuktig vår med enstaka soliga dagar ger ofta den bästa skörden. För torrt eller för kallt bromsar tillväxten direkt.
Den ideala marken: varken för blöt eller för torr
Murklor föredrar mark som håller kvar fukt men där vatten inte blir stående i dagar. Kalkrik, sandig jord med ett neutralt till svagt basiskt pH är det optimala. I tung, vattensjuk lera är chanserna däremot betydligt sämre.
Leta inte i djupaste leran – sök istället på platser där marken känns luftig och lös igen relativt snart efter ett regn.
Typiska fyndplatser är:
- skogsbryn med god solinstrålning
- sluttningar med lätt, kalkrik jord
- gamla trädridåer längs fältvägar
- övergångszoner mellan skog och äng
Vilka träd avslöjar ett bra murkelställe?
Murklor lever i nära relation med vissa träd och buskar. Den som lär sig känna igen rätt vegetation ökar sina chanser avsevärt.
| Trädslag | Chans på murklor | Typisk art |
|---|---|---|
| Ask | Stor | Vårmurkla |
| Barrträd (tall, gran) | God | Mörka/svartaktiga murklor |
| Lövskogsbrynet | Varierar, ofta intressant | Olika murkeltyper |
| Störd skogsmark | Ibland förvånansvärt bra | Opportunistiska murklor |
Många plockare svär vid askens omgivning. Mörka murklor dyker dock upp oftare nära barrträd, särskilt i ljusa tallskogar med ett tjockt lager barr på marken.
Murklor trivs på platser där naturen har störts
Anmärkningsvärt nog gillar murklor oro och omvälvning. Områden där marken nyligen har rubbats kan plötsligt ge enorma mängder svamp.
Exempel på sådana osannolika "hotspots" är:
- gamla lägereldplatser och nedbrända skogspartier
- platser där timmer nyligen lagrats eller transporterats bort
- skogsstigar som just breddats eller röjts
- kanter av nya byggarbetsplatser i skogsrika områden
Murklor beter sig som sanna opportunister. Förändras mikroklimatet till följd av avverkning eller markbearbetning kan de dyka upp i stora mängder under ett par år – för att sedan flytta sin tillväxt till en annan plats.
I extrema fall kan murklor till och med uppträda på förorenade ställen, exempelvis på ruttnat pappersavfall eller längs oljefläckar. Sådana exemplar är självklart inte lämpliga att äta.
Ser du murklor i ett tydligt förorenat område – lämna dem. Svampen suger upp gifter som en svamp.
Kartor för svampjägare: till hjälp, men ingen skattkarta
Eftersom bra murkelplatser är så svåra att förutsäga arbetar forskare och entusiaster allt oftare med kartor. En ung lärare i geologi i Frankrike skapade exempelvis papperskartor som markerar områden med gynnsamma jordtyper och mikroklimat för olika svampar.
Kartorna ger inga exakta koordinater till "hemliga" platser, utan visar framför allt zoner med högre sannolikhet för fynd – kombinationer av kalkrik mark, specifika skogstyper och kända nederbördsmönster.
- inga exakta GPS-punkter, men en indikation på lovande trakter
- fokus på jordtyp, höjd och fuktighetsnivå
- en startpunkt för letandet, inte slutdestinationen
Kartornas skapare vägrar omvandla dem till en app. Han befarar att en digital version skulle göra letandet alltför enkelt och locka massor av besökare till känsliga områden. På papper finns det fortfarande utrymme för eget detektivarbete – och charmen med att vandra genom skogen bevaras.
Säker plockning och tillagning: så hanterar du murklor rätt
Murklor räknas som delikatesser i köket, men kräver noggrann hantering. Råa murklor är giftiga och kan orsaka kraftiga mag- och tarmbesvär. De måste alltid värmas ordentligt.
- ta bort jord och sand med en mjuk borste eller pensel
- skär svamparna på längden för att avlägsna eventuella insekter
- låt dem stekas eller koka ordentligt i minst 15 till 20 minuter
- var extra försiktig första gången och ät inte stora portioner på en gång
Förväxla aldrig murklor med den så kallade falska murklans grupp – en samling svampar som ser liknande ut men innehåller giftiga ämnen. Är du osäker på arten hör den inte hemma i kastrullen. I många länder finns mykologiska föreningar där du kan få dina fynd kontrollerade.
Så ökar du dina chanser att hitta din egen rekordmurkla
Den som hoppas på ett eget jättefynd kan kombinera strategi med slumpen. Genom att varva olika landskap och planera sina turer smart märker man snart vilka platser som har störst potential.
- planera utflykter efter en serie milda, regniga dagar med lite sol
- välj rutter längs skogsbryn, timmerupplag och lätta sluttningar
- anteckna var du lyckas och misslyckas, och återvänd ett år senare
- ge dig ut tidigt – populära områden är ofta plockade tomma senare på dagen
Många erfarna plockare vaktar sina bästa platser som sin ögonsten. Den som under åren håller koll på mönster och uppmärksammar mark och vegetation bygger gradvis upp en egen mental karta – mer värdefull än någon app.
För den som hellre inte letar finns marknader och specialaffärer som alternativ, även om priserna per kilo snabbt kan bli höga. Det egna fyndet, hur litet det än är, ger ofta mer tillfredsställelse. Och kanske väntar din egen rekordmurkla just nu någonstans mellan ask och tall – på det där perfekta vårhelgsvädret.
