Plastkrukor, folie och substratpåsar – ett problem många känner igen
Plastkrukor, odlingsfolie och tomma substratpåsar försvinner alltmer från trädgårdar hos dem som insett det absurda i att odla ekologiska grönsaker omgivna av syntetiskt avfall.
Du kan ha hur välskötta tomatbäddar och paprikaplanttor som helst – men om de omges av spruckna behållare, svart folie och använda substratpåsar stämmer något inte riktigt. Det var just den insikten som fick en trädgårdsodlare att bestämma sig för att skapa en plastfri trädgård. Inte genom att kasta allt på en gång, utan genom att gradvis byta ut det som slits ned mot klokare alternativ.
Plast i trädgården är inte bara ett estetiskt problem. Experter varnar för att mikroplastpartiklar från söndersmulande krukor och folie tränger ned i marken och kan påverka jordens mikroorganismer. Klassiska svarta plastkrukor används ofta bara en eller två säsonger, varefter de spricker och hamnar som sopor.
Börja med det uppenbara – krukor och odlingssubstrat
Det enklaste steget är att börja med det som syns mest: krukorna. Vanliga svarta plastkrukor och pluggbrickor är i praktiken engångsartiklar i förklädnad. De bleknar, spricker och tar vägen till soporna efter en eller två säsonger.
I den beskrivna trädgården ersattes de med följande lösningar:
- Terrakottakrukor – andas, överhettar inte rötterna och håller i många år
- Lådor av oimpregnerat virke från återbruk – gamla brädor, spillvirke från renoveringar, nedmonterade lastpallar
- Keramikkärl från loppisar och secondhandbutiker
- Flätade korgar klädda med jutesäck
Terrakotta är poröst material. Det gör att luft och fukt cirkulerar fritt och att rötterna inte ruttnar lika lätt som i plast. Växter i sådana kärl växer lite långsammare men utvecklar ett tätare och friskare rotsystem. Trä bryts visserligen ned med tiden, men det är ingen nackdel – det hamnar i komposten och ersätts av nästa fynd från återbruk.
Studier visar att växter i keramiska kärl behöver vattnas oftare än i plastkrukor, men är mer motståndskraftiga mot rotsjukdomar. Terrakottakrukor hjälper dessutom till att reglera substratets temperatur, vilket är avgörande under varma sommarmånader.
Plantor utan avfall – jordbruketter och eget substrat
Nästa stora plastproblem är påsarna med färdigt substrat. Dyra, inplastade och med ett innehåll som ofta har lite gemensamt med riktig, bördig jord. Lösningen visade sig vara hemgjort substrat tillverkat av det som redan finns till hands i trädgården.
Hemgjort substrat för noll kronor: ungefär 50 procent mogen kompost, 30 procent vanlig trädgårdsjord och 20 procent luftande tillsats – allt siktat genom ett finmaskigt såll. Som luftande material fungerar grus, sand, krossad grenkompost eller fint bark utmärkt.
Vid sådd räcker det att sikta blandningen genom ett såll med maskstorlek på cirka 5 millimeter. Frön gror stabilt i ett sådant substrat och efter säsongen kan hela massan gå direkt ned i komposten. Ingen plast, inget avfall.
En jordbrukettpress passar också utmärkt för plantor – ett enkelt redskap som formar fuktad jord till kompakta kuber. Ett frö placeras i mitten och den färdiga briketten läggs på en bricka eller i en trälåda. När planteringstiden kommer behöver inget dras ur krukor, eftersom det inte finns några. Hela briketten sätts ned i marken och resterna komposteras.
Trädgårdsodlare som gått över till jordbruketter rapporterar om markant lägre förluster vid omplantning. Rötterna skadas inte av att dras upp ur plastkoppar, vilket gör att plantorna slår rot snabbare och växer mer energiskt.
Bort med folien – naturlig marktäckning och kartong mot ogräs
Det andra stora plastproblemet är den svarta folien på odlingsbäddarna. Den är tänkt att hålla nere ogräs och minska avdunstning, men med tiden spricker den, repar sig och lämnar kvar fragment i jorden i många år. Forskare varnar för att söndersmulande plastfolie frigör kemiska ämnen i marken som kan påverka vissa växters tillväxt negativt.
I den beskrivna trädgården ersattes folien med två enkla lager: brun kartong utan glansigt tryck eller tejp, samt ett tjockt lager organisk marktäckning – hö, halm, löv eller tunna kvistar.
Kartongen läggs direkt på marken. Gamla fraktkartonger utan färgtryck eller folieinslag fungerar bäst. Det lagret stänger ute ljuset för ogräs. Efter några veckor är de flesta sega växter kraftigt försvagade, och efter säsongen har kartongen i princip försvunnit – den har bearbetats av daggmaskar och mikroorganismer.
Kartongen ersätter inte bara den svarta folien utan fungerar samtidigt som barriär mot ogräs och som en första portion organiskt material till daggmaskarna. Ovanpå kartongen läggs marktäckningsmaterialet. Beroende på vad som finns tillgängligt kan det vara:
- Hö eller halm från ett närliggande jordbruk
- Löv som räfsats ihop på hösten
- Finhackat kvistrens från beskärning av träd och buskar
- Klippt gräs som fått torka
- Bark från ett lokalt sågverk
- Barr från tall eller gran
Marktäckningslagret bör vara minst 8 till 10 centimeter tjockt. Det tunnas ut efterhand eftersom materialet bryts ned, så du fyller på under säsongen. Marken under täckningen håller sig fuktig även under heta dagar, temperaturen är jämnare och jordlivet är mer intensivt.
Vad gör du med det du redan har – gradvis byte utan slöseri
Det viktigaste i hela processen är att du inte kastar fungerande saker. Plastkrukor som fortfarande håller används vidare tills de slits ut av sig själva. När de spricker eller försvagas ersätter du dem med terrakotta eller trä. Samma princip gäller för odlingsfolien – du avslutar säsongen med det du har och övergår sedan till kartong och marktäckning.
Det tillvägagångssättet har flera fördelar. För det första slösar du inte med fungerande föremål, även om de är av plast. För det andra testar du gradvis vad som fungerar bäst under just dina förhållanden. För det tredje sprider du ut kostnaderna, eftersom du inte behöver köpa allt på en gång.
Experter på hållbart trädgårdsbruk rekommenderar att du antecknar vad du byter ut och hur det nya alternativet fungerar. Efter en säsong har du en tydlig bild av om exempelvis terrakottakrukor passar dina växter och ditt sätt att vattna. Vissa grödor uppskattar keramikens porositet, andra kommer att kräva tätare bevattning.
Många trädgårdsodlare börjar omställningen med en enda bädd eller en grupp växter. Du provar kanske trälådor och hemgjort substrat med tomaterna först. Fungerar det bra utvidgar du systemet till paprikor, gurkor och övriga grödor.
En plastfri trädgård är en process – och det är värt det
Förändringen innebär ingen revolution. Det handlar om att vara uppmärksam på vad du köper och hur du ersätter saker som tjänat ut. Efter två eller tre säsonger märker du att det knappt finns någon plast kring odlingsbäddarna, och att jorden ser bättre ut och fungerar bättre.
Växter i naturliga kärl och under organisk marktäckning mår bättre, jorden är mer levande och du bekymrar dig mindre om avfall. Det är inte fullkomlighet, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Och kanske upptäcker du att trädgården faktiskt fungerar bättre just för att du slutade använda saker som egentligen aldrig behövde finnas där.
