En oväntad gäst på nästan 500 meters djup
I ett område som de flesta förknippar med pingviner och sälar dök plötsligt ett helt annat rovdjur upp. För första gången i historien har forskare lyckats fånga en haj på video i vattnen runt Antarktis, i närheten av Södra Shetlandsöarna. Upptäckten skakar om marinbiologin och tvingar oss att tänka om kring vad vi egentligen vet om livet i havets djup.
Vad som faktiskt spelades in under isen
Inspelningen gjordes under en forskningsexpedition ledd av ett team från Minderoo-UWAs djuphavsforskningscenter i samarbete med Inkfish Expeditions. Forskarna sänkte ner specialutrustade riggar med högupplösta kameror och beten fastgjorda på dem. Utrustningen placerades på ungefär 490 meters djup — en zon av nästan fullständigt mörker där vattentemperaturen ligger på cirka 2°C.
När utrustningen hämtats upp hade teamet nästan 400 timmar videomaterial att gå igenom. Bland bilder av sjunkande betenbitar och typiska djupvattenfiskar dök det plötsligt upp en kraftig, långsträckt silhuett. Hajen rörde sig långsamt, nästan trögflytande, som om det extrema trycket och den genomträngande kylan inte påverkade den det minsta.
För första gången registrerades en haj i vattnen runt Antarktis, på nästan 490 meters djup vid en vattentemperatur på ungefär 2°C.
Experter identifierade djuret som en representant för hajfamiljen Somniosidae — med stor sannolikhet en sydlig sömnhaj. Den här gruppen är känd för sitt extremt avslappnade levnadssätt, sin remarkabla livslängd och sin förkärlek till kalla, mörka oceandjup.
Sömnhajen — ett levande fossil i moderna hav
Hajar från familjen Somniosidae kallas "sovande" på grund av sitt ytterst lugna simningssätt. De gör inga plötsliga rörelser och jagar inte byten i dramatiska attacker. Istället glider de genom vattnet som skuggor och sparar energi i en miljö där varje kalori är värdefull.
Till samma grupp hör den berömda grönlandshajen från de nordliga haven, om vilken forskning antyder att den kan leva i flera hundra år. Forskarna misstänker att dess sydliga kusiner kan uppnå liknande åldrar. Det är just därför varje ny inspelning av ett sådant djur betraktas som en ovärderlig ledtråd i studiet av ryggradsdjurens åldringsmekanismer.
Varför den här hajen är en vetenskaplig raritet
Familjen Somniosidae har länge orsakat biologer huvudbry. Det saknas bra och aktuella genetiska data. Många beskrivningar härstammar från första hälften av 1900-talet, när forskningsmetoderna såg helt annorlunda ut. Det råder fortfarande oenighet om hur många arter som faktiskt tillhör gruppen och hur man ska skilja dem åt.
Om det lyckas att samla in vävnadsprover kan forskare jämföra DNA med andra sömnhajar. Det skulle ge möjlighet att reda ut släktskapsträdet — kanske visar det sig att djur som ansetts vara separata arter egentligen är samma form, medan andra tvärtom rymmer mer mångfald än man trott.
Har hajar simmat under Antarktis is länge?
Intuitivt skulle man kunna tänka sig att det rör sig om en ensam äventyrare som råkat vandra ovanligt långt söderut. Forskarteamet antyder dock raka motsatsen. Hajen på inspelningen ser inte alls ut som en vilsen besökare. Den rör sig lugnt, som i en välbekant miljö, utan de typiska beteenden man ser hos förvillade individer.
Forskarna lägger fram hypotesen att fler sådana hajar lever i den södra oceanen, men att de helt enkelt undviker observation. Stora delar av året täcks området av havis, expeditioner är logistiskt krävande och kostsamma, och väderfönstren är mycket korta. Det är helt enkelt sällan någon har möjlighet att sänka ner en kamera så djupt under det antarktiska vattnet.
En intressant detalj är också hur hajen hanterar temperaturen. Många fiskar i Antarktisregionen har proteiner i blodet som fungerar som naturligt frostskyddsmedel. I det här rovdjurets fall verkar det snarare utnyttja något varmare vattenskikt som finns en bit upp från botten, vilket gör att det inte behöver anpassa sig lika extremt på biokemisk nivå.
Vad som skiljer den här inspelningen från tidigare observationer
| Egenskap | Typiska observationer av sömnhajar | Ny inspelning vid Antarktis |
|---|---|---|
| Plats | Arktis, norra Atlanten, kalla tempererade hav | Södra Shetlandsöarnas vatten vid Antarktis |
| Djup | Från några tiotal till flera tusen meter | Cirka 490 meter |
| Vattentemperatur | Mycket låg, oftast några grader över noll | Ungefär 2°C |
| Dokumentationsform | Enstaka inspelningar, oftare exemplar fångade av fiskare | Fullständig videoinspelning i naturlig miljö |
Antarktis djupvatten är fortfarande fullt av gåtor
Att man år 2025 fortfarande kan stöta på ett så överraskande djur i ett geografiskt välkänt område visar tydligt hur fragmentarisk vår kunskap om djuphaven faktiskt är. Regionen runt Antarktis har länge främst betraktats som en scen för klimat- och glaciärforskning. Ekosystemen i de mörka vattenlagren hundratals meter under ytan har hamnat på forskarnas radar betydligt mer sällan.
Den nya inspelningen antyder att näringskedjorna under det antarktiska istäcket är betydligt rikare än vad tidigare modeller visat.
Närvaron av ett stort djuphavsrovdjur innebär att de lägre nivåerna i den kedjan — mindre fiskar, ryggradslösa djur och asätare — måste bilda ett stabilt och välfungerande nätverk. Utan det skulle en haj med ett så lugnt och långsamt levnadssätt inte kunna överleva där i decennier, eller möjligen århundraden.
Hur den här typen av forskning går till i praktiken
Expeditioner till Antarktisregionen kräver månaders förberedelser. Man måste planera fartygsrutten, skydda utrustningen mot frost, kraftig vind och höga vågor — och räkna med att en del av instrumenten helt enkelt försvinner i djupet. I det här fallet satsade teamet på en relativt enkel men effektiv rigg: en stålram, en kamera, en ljuskälla och ett bete som lockar till sig asätande djur.
Forskarna styr inte den här typen av utrustning i realtid. Riggen sjunker till botten, registrerar allt inom synfältet under en bestämd tid och hämtas sedan upp. Först därefter börjar det mödosamma arbetet med att gå igenom materialet bildruta för bildruta. Det är inte konstigt att spektakulära ögonblick — som när en stor haj plötsligt dyker upp i bild — känns som en riktig belöning efter långa timmars arbete.
- Inspelningsdjup: cirka 490 meter
- Vattentemperatur: ungefär 2°C
- Videomaterial att analysera: nästan 400 timmar
- Plats: Södra Shetlandsöarnas omgivningar, cirka 120 km från Antarktiska halvön
Vad händer härnäst med forskningen om djuphavshajar
Varje ny inspelning av det här slaget ökar trycket på att mer noggrant kartlägga livet i världshaven. Sömnhajar befinner sig ganska högt upp i näringskedjan, vilket innebär att förändringar i deras populationer kan signalera djupare störningar i ekosystemet. I varmare vatten är det lätt att koppla samman mänsklig påverkan med överfiske eller föroreningar. I Antarktisregionen tillkommer dessutom effekterna av snabb issmältning, förändrad salthalt och förskjutningar i havsströmmar.
Forskare räknar med att allt fler expeditioner under kommande år kommer att använda autonoma djuphavsfordon och avancerad AI-stödd videoanalys. Det gör det lättare att hitta sällsynta arter i långa inspelningar utan att behöva titta igenom varje minut manuellt.
För en lekman kan sömnhajen framstå som ganska ointressant — långsam, utan de dramatiska angrepp man sett i naturfilmer. För biologer är den däremot något i stil med ett levande evolutionsarkiv som överlevt i nästan oförändrad form i planetens tuffaste miljöer. Ju bättre vi förstår hur den fungerar i extremt kalla och mörka djup, desto mer lär vi oss — inte bara om Antarktis, utan om organismers förmåga att motstå miljöförändringar överhuvudtaget.
Det öppnar för nya frågor: Hur reagerar sömnhajar på varmare vatten? Kan de förflytta sig till andra områden om deras föredragna temperaturzoner rör sig djupare eller närmare ytan? Är deras extremt långsamma livsstil en fördel eller ett hinder i snabbt förändrade förhållanden? Svaren kan visa sig vara viktiga — inte bara för att skydda ett enda mystiskt rovdjur, utan för att förstå hela det antarktiska ekosystemets tillstånd.
