Decathlon dök upp på mässan med en cykelprototyp som låter som ett skämt: ett elektriskt landsvägsmonstrum med hastigheter i motorcykelklass.
Det här är ingen produkt som rullar in i butikshyllorna i närtid – det är en ren kraftdemonstration och ett teknologiskt testlaboratorium. Varumärket Van Rysel, Decathlons cykelinriktade gren, har byggt konceptcykeln FTP² med ett enda syfte: att låta en amatörcyklist prestera som ett proffs med ett kraftfullt elstöd i ryggen.
En cykel som bryter alla regler
FTP² är en klassisk konceptcykel – den saknar typgodkännande, lever inte upp till lagkrav och är aldrig tänkt för massproduktion. Den fungerar istället som ett rörligt laboratorium där ingenjörerna undersöker hur långt gränserna för en elektriskt understödd cyklists prestationsförmåga faktiskt kan flyttas.
Premiären ägde rum på mässan VeloFollies i januari 2026. Projektets namn avslöjar direkt ambitionsnivån: målet är att fördubbla FTP, det vill säga Functional Threshold Power – den effekt en cyklist kan hålla under en timme. I praktiken innebär det skillnaden mellan en gedigen amatör och någon som plötsligt hänger med i det professionella pelotonget.
FTP² är en plattform för att testa extrema prestanda under kontrollerade förhållanden – inte ännu en "starkare pendlarcykel".
Projektledaren Wim Van Hoecke betonar att prioriteringen var att fläta samman alla komponenter till ett sammanhängande system. Det handlar inte om en vanlig landsvägscykel med en kraftfullare motor inklistrad efteråt. Ram, drivlina, elektronik, skor, hjälm och overall är planerade som en enda enhet.
Mahle M40-motorn: litet block, enorma siffror
Hjärtat i prototypen är en specialmodifierad Mahle M40-motor. I vanliga elcyklar stannar tillverkarna vid 250 W nominell effekt och pedalassistans upp till 25 km/h, eftersom det är vad lagstiftningen kräver. Här har de begränsningarna kastats ut genom fönstret.
Mahle M40 i FTP²-utförande levererar:
- Toppeffekt: 850 W
- Vridmoment: 105 Nm
- Strömförsörjning från ett 580 Wh-batteri integrerat i underröret
- Kylsystem med aluminiumfläns
Med de specifikationerna accelererar cykeln likt en liten motorcykel. På plan mark talar Van Rysel-teamet om realistiska 70–80 km/h, naturligtvis när cyklisten samverkar med drivlinan. I utförsbackar, med full aerodynamisk utväxling, är hastigheter kring 150 km/h möjliga. Begränsningen är då inte längre teknik utan kropp – koncentration, mod och ren fysisk uthållighet under den enorma belastningen.
Den effekt som FTP²-motorn genererar överträffar allt vi vant oss vid från stadscyklar och trekking-elcyklar – det rör sig snarare om nivåer man förknippar med en tävlingsmaskin på en bana.
All energi hanteras av en dedikerad mjukvara från Mahle och Van Rysel. Algoritmerna ser till att varken motor eller batteri överbelastas, och säkerställer samtidigt att systemet levererar maximalt precis när det behövs. Det är programvaran som avgör när och hur kraftfullt systemet ska "hjälpa" cyklisten, på ett sätt som känns så naturligt som möjligt.
Cockpit som i en Formel 1-bil
Vid den här typen av hastigheter finns det inget utrymme för slumpmässigt placerade knappar och distraherande element. Ingenjörerna hämtade logiken från motorsport: de viktigaste funktionerna sitter exakt där cyklisten förväntar sig dem, utan att händerna behöver lämna styret.
Hammerhead i stället för en vanlig cykelcomputer
En Hammerhead-cykelcomputer är inbyggd direkt i styrstammen. Skärmen visar hastighet, effekt, batterinivå, assistansläge och data från den elektroniska drivlinan. Ur ett säkerhetsperspektiv är en sådan centraliserad lösning logisk – vid 70 km/h finns det helt enkelt ingen tid att leta efter en knapp på vänster eller höger sida av styret.
Från cockpiten styrs:
- SRAM Red AXS-växlar
- Mahle-motorns arbetslägen
- Skonas elektriska snörningssystem
Den sista funktionen kan låta som ett gimmick, men ingenjörerna tar den på fullaste allvar. Möjligheten att mikrojustera skopassformen under färd gör det möjligt att balansera komfort och styvhet beroende på ansträngningsfas: start, lång uppförsbacke eller spurt mot mållinjen.
Skor utan pedaler – på gränsen mellan galenskap och genialitet
Det mest futuristiska elementet i hela paketet är skorna. Designen avvisar det klassiska upplägget med pedal, kloss och lås. Istället blir själva sulan en "pedal" som skruvas direkt in i vevarmen.
Foten förvandlas till en del av drivlinan – kopplingen till cykeln är styvare än med traditionella clipless-pedaler.
De viktigaste egenskaperna hos lösningen:
| Komponent | Lösning i FTP² |
|---|---|
| Koppling till vevarmen | Skon skruvas in i vevarmen som en klassisk pedal |
| Vikt för hela paret | Cirka 500 g |
| Aerodynamik | Sulprofil inspirerad av flygplansvinge (NACA-profil) |
| Snörning | Elektrisk, styrd från styret |
Lösningen har sina nackdelar. Prototypen kräver hjälp av en annan person för att sätta sig upp och stiga av. Ingenjörerna medger öppet att ergonomin och den praktiska användningen fortfarande behöver förfinas. Grundtanken är dock att maximera styvheten i kopplingen mellan sko och vevarm, så att ingen wattimme försvinner i mekaniska glapp.
Aerodynamisk "rustning" för hela cyklisten
Vid 100 km/h slutar det vara en detalj hur luften strömmar runt kroppen. Van Rysel byggade därför upp ett komplett system av kläder och tillbehör kring cykeln, utformat för att bevara stabiliteten och minska luftmotståndet.
Modulhjälm och overall från vindtunnel
Koncepthjälmen X-Clip består av ett grundskal som uppfyller säkerhetsnormer samt ett extra aerodynamiskt skydd, utvecklat av Swiss Side. Det yttre skalet formar luftflödet vid mycket höga hastigheter och är tänkt att minska turbulensen runt huvudet.
Overallen, som Van Rysel kallar en "aerodynamisk rustning", togs fram i samarbete med studion Jonathan & Fletcher, som sedan länge är verksamma inom skidåkning och hastighetsidrotter. Material, sömmars placering och elasticitet – allt är finjusterat för hastighetsspannet 80–150 km/h. Plagget ska ge skydd utan att kompromissa med aeropositionen.
Ramen och gaffeln är tillverkade av kolfiberkompositlösningar som tagits fram internt hos Decathlon. Trots det avancerade elsystemet väger hela cykeln ungefär 15 kg. Till det tillkommer djupa Swiss Side Hadron 850-hjul och ett Fizik Argo Vento Adaptive-sadel, designat för en kraftigt framåtlutad position.
Kommer den här cykeln någonsin ut på vägarna?
För tillfället är svaret ett klart nej. FTP² stannar som en prototyp som enbart visas upp under kontrollerade förhållanden på slutna testbanor. Med de hastigheterna och den effekten finns det alldeles för många risker för att ta ut den på en cykelbana fylld av barnvagnar och elsparkcyklar.
Decathlon bygger inte ett säljklart sortiment här – de visar en riktning för framtida utveckling. En del av lösningarna har dock goda chanser att "landa på marken" och ta sig in i serietillverkade elcyklar. Det gäller framför allt:
- Mer elegant och aerodynamisk batteriintegrering i ramen
- Gaffelns form och kabeldragning invändigt
- Ramens ljussignatur som förbättrar cyklistens synlighet
- Mjukvarulösningar för motoreffekthantering
FTP² är för Decathlon vad racingbilar är för bilindustrin – förr eller senare hittar en del av banidéerna vägen in i vanliga gatbilar.
Gränsen mellan människa och maskin
Projektet FTP² väcker också obehagliga frågor. Med fördubblad tröskeleffekt och hastigheter i motorcykelklass förändras cyklistens roll fundamentalt. I vilken utsträckning är det fortfarande sport, och i vilken utsträckning är det att styra en intelligent apparat? Var går gränsen där ett etiskt dilemma uppstår, inte minst när man jämför resultat med "ren" cykelsport?
För många läsare är de praktiska konsekvenserna det mest intressanta. Om mjukvaran från FTP² kan "skalas ned" och tillämpas i lagliga cyklar med 25 km/h-gräns, vinner användarna ett mjukare och mer naturligt elstöd, bättre batterikylning och effektivare energihantering. Arbetet med aerodynamiken hos skor och overall kan dessutom ge små men märkbara vinster även för vanliga landsvägscyklar.
Samtidigt påminner så radikala konstruktioner om hur stort säkerhetsmarginal lagstiftningen måste ta hänsyn till. Att föreställa sig 150 km/h på en vanlig väg hjälper en att uppskatta logiken bakom 25 km/h-gränsen för stadselcyklar. Å andra sidan – utan sådana "galna" laboratorier skulle ingenjörerna inte ha någonstans att testa de innovationer som om några år hamnar på cykeln hos en genomsnittlig Decathlon-stamkund.
