En annan värld – bara en timmes bilresa från Rom
Strax utanför Rom döljer sig ett landskap som känns helt främmande: marken ryker, vattnet ser ut att koka och luften luktar svavel. Caldara di Manziana är ett litet geotermiskt hörn av Lazio som lockar besökare med månlika vyer, etruskiska legender och behagliga skogspromenader.
Det handlar om ett kompakt men mycket speciellt naturskyddat område på ungefär 90 hektar, som ingår i regionalparken Bracciano-Martignano. Platsen ligger mindre än en timme med bil från Roms centrum och påminner visuellt om en komprimerad version av Island eller det berömda Yellowstone.
Resterna av en urgammal vulkan
Det vi ser här är kvarlämningarna efter den forntida vulkanen Sabatino. För ungefär 600 000 år sedan härjades detta område av kraftiga freatiska eruptioner. När magman mötte grundvatten bildades en krater som med tiden fylldes med torv och vatten och skapade det mossbevuxna kärret vi ser idag.
Geologer vid italienska forskningsinstitut påpekar att Caldara di Manziana utgör ett sällsynt exempel på aktiv geotermisk aktivitet i Medelhavsregionen. Platsen erbjuder en unik möjlighet att studera processer som vi annars bara observerar på Island eller i Yellowstone nationalpark.
Mini-Island vid Rom – där jorden andas ut gaser
Det som fascinerar turisterna mest är de små ”geysrarna”. I verkligheten rör det sig om svavelhaltiga källor där vattentemperaturen håller sig runt 20 grader Celsius. Från botten frigörs ständigt koldioxid och svavelgaser som sätter vattenytan i rörelse och skapar en illusion av kokning.
Marken i kalderans centrala del har en ljusgrå, nästan vit färg, och är ställvis sprucken och söndervittrad. Ånga stiger ur otaliga sprickor. Mot denna bakgrund framstår den mörka grönskan i de omgivande skogarna som scenografin i en fantasyfilm. Det är inte svårt att förstå varför de forntida etruskerna betraktade platsen som en port till underjorden.
Enligt gamla legender bodde just här Mantus – etruskernas dödsrike. Hans namn anses ligga till grund för såväl ortnamnet Manziana som den legendariska, en gång tät skogen Silva Mantiana. I dag kan det kännas svårt att tro på sådana berättelser – men en tidig morgonpromenad i dimman och allt faller på plats.
Vita björkar i svavelriket: ett botaniskt mysterium i Lazio
Caldara di Manziana är inte bara en geotermisk uppvisning. Det är också ett levande naturlaboratorium. Den sura, mineralrika marken och det speciella mikroklimat som råder i kratern har gett upphov till en förvånansvärd vegetation.
Precis intill de ångande vattenhålen växer en liten dunge av vårtbjörkar. De smala vita stammarna, som lokalbefolkningen kärleksfullt kallar ”albanelle”, ser ut som om de vore transporterade direkt från Skandinavien. Björken är ett trädslag som typiskt hör hemma i Europas kallare nordliga regioner och i bergslandskap – och här trivs den på bara 250 meters höjd.
Forskare förklarar björkarnas närvaro med teorin om ”glaciala relikter”: de är de sista vittnena från istiden, som överlevt i Caldaras fuktiga och svalare nisch. Bland gräsen hittar man också en mycket sällsynt lokal variant av gräs ur släktet Agrostis, som blivit föremål för botanisk forskning.
Hela detta lilla hörn fungerar som en oas där växter från helt andra klimatzoner möts. Miljön passar även många djur. I trakten lever vildsvin, rävar, grävlingar och en rik fågelpopulation. Det är lätt att få syn på gråhäger som jagar nära vattnet.
I de små dammarna dyker det ibland upp den sällsynt observerade vattenskorpionen – ett insekt med karakteristisk silhuett som jagar andra ryggradslösa djur. Ornitologer vid universitetet La Sapienza i Rom övervakar regelbundet populationer av sällsynta fågelarter som nyttjar detta ekosystems speciella förhållanden.
Hur du tar dig dit och planerar utflykten från Rom
Caldara di Manziana lämpar sig perfekt som ett halvdagsutflyktsmål från Rom. Enklast tar du dig dit med bil. Från stadens norra stadsdelar kan du välja den klassiska Via Cassia eller den pittoreska vägen Braccianese mot Braccianosjön och sedan sikta mot småstaden Manziana.
Vid entrén till naturminnesplatsen finns en kostnadsfri parkering längs lokalvägen SP2/c. Därifrån leder en kort och plan stig ned till torvmossen. Vandringen genom skogen tar bara några minuter och avslutas med att den ångande bassängen plötsligt öppnar sig framför dig.
- Avstånd från parkering: cirka 10–15 minuter i lugnt tempo
- Svårighetsgrad: lätt, passar även barn
- Skodon: vandringskängor eller skor med tjock sula rekommenderas
- Tid på plats: vanligtvis räcker 1–2 timmar för en lugn promenad och fotografering
- Entré: fri tillgång, ingen avgift
- Öppettider: dagligen från gryning till skymning
- Parkering: gratis
Träräcken markerar den säkra zonen för besökare. Kliv inte över dem: marken nära källorna är lerig och bitvis direkt farlig, eftersom ett tunt marklager kan rasa in. Håll barnen nära dig och förklara direkt att detta är ett landskap man beskådar på avstånd.
Det är framför allt kontrasten som gör intryck. Några minuter tidigare promenerar du i en vanlig medelhavsskogsmiljö – och plötsligt förvandlas landskapet till något som snarare påminner om naturfilmer från Island. Det är just detta överraskningsmoment som gör att många återvänder till Caldara med nya vänner i släptåg.
Macchia Grande: en filmisk skogsstig och picknickparadis
Den som föredrar längre rutter kan kombinera besöket i Caldara di Manziana med en vandring i den angränsande skogen Macchia Grande. En välskyltad led, CAI 262B, leder enkelt från det geotermiska kärret in i skogens djup.
Macchia Grande är ett monumentalt skogsområde med mäktiga gamla ekar och vida gläntor. På många ställen finns anlagda eldstäder och grillar, vilket gör platsen till ett populärt mål för familjepicknick bland regionens invånare. På helger stöter du ofta på hela grupper av romare som söker en stunds andrum från stadens buller.
Macchia Grande har tjänat som naturlig filmscen i flera välkända italienska produktioner, däribland ”Marchese del Grillo” och ”Pinocchio” regisserad av Roberto Benigni. Kombinationen av geotermisk kuriositet och filmisk skog skapar en perfekt heldagsplan: förmiddagen vid de ångande källorna, sedan lugn vandring och picknick i skuggan av gamla träd.
Experter från det italienska naturvårdsinstitutet betonar att Macchia Grande utgör en av de bäst bevarade medelhavs-ekskogar i Roms omgivningar. Vissa ekar här beräknas vara över 300 år gamla.
Vad du bör tänka på för att få ut det mesta av besöket
Trots att stigen är relativt lättgången lönar det sig att förbereda sig som för en vanlig naturutflykt. Det viktigaste är lämpliga skor – efter regn förvandlas omgivningarna kring torvmossen snabbt till en hal och lerig yta. Lätta träningsskor klarar sig inte alltid.
Under de varmare månaderna kan myggor vara besvärliga i området, så ta med myggmedel. Det skadar inte heller att ha något att skydda huvudet med samt vatten, eftersom solen på det öppna området ovanför kärret kan hetsa ordentligt även om luften till en början känns sval.
Caldara di Manziana – en lektion i geologi och ekologi
För många avslutas utflykten till Caldara inte bara med en serie imponerande bilder, utan också med en djupare förståelse för de processer som format Italien. Här kan du med egna ögon se att en vulkan inte behöver sprutas ut för att fortfarande vara aktiv på djupet. De bubblande källorna och svavelluktens närvaro påminner om att krafterna under våra fötter aldrig slutar verka.
Det är också ett utmärkt ställe för samtal om hur sköra ekosystem faktiskt är. En enda olaglig eld, alltför många turister som lämnar de markerade stigarna eller kvarlämnat skräp räcker för att ett litet naturskyddat område ska börja brytas ned. Allt fler italienska regioner satsar på just denna blandning av turism och naturupplysning: du får komma, vila och fotografera – men i gengäld förväntas ett minimum av respekt för platsen.
För den svenske turisten som vanligtvis förknippar Rom med klassiska sevärdheter och museer är ett sådant ”litet Island” utanför huvudstaden en välkommen omväxling. Ett besök i Caldara di Manziana låter dig se en annan sida av Lazio: rå, lite vild, kopplad snarare till eld och gas som stiger från jordens djup än till marmor och barock. Det är en upplevelse som fastnar i minnet minst lika länge som ytterligare ett foto framför Colosseum.
